Det snöar så vackert utanför fönstret. Med vackert menar jag att snöflingorna dalar ner. Inte som det har varit ett tag nu att det "snöar på snedden". Blåsten ställer till det.

Annars är det som vanligt, kanske lite mer att jobba med och tänka på. Mest då för mysingen, han har verkligen fullt upp, varje dag. Idag ska han in till stan på ett logemöte, eller rättare sagt, i kväll. Nu mitt på dagen ska han till Centrumkyrkan på begravning. Han är med i Huskören  och en av dess medlemmar har fått flytta till sitt himmelska hem, så kören ska sjunga i kyrkan och på samvaron efteråt. I förrgår var det också begravning i samma kyrka. En, av livet tilltufsad tjej, som efter många år av missbruk och hemlöshet blivit frälst och kommit med i vår församling, har också fått hembud. Båda dessa har, enligt doktorsexpertis, levt på "övertid" i flera år.  Enligt läkarna ska man inte kunna leva så länge med de sjukdomarna.

Det finns ett hem där evig sång skall klinga.

Det finns ett hem där frälsta skaror bringa,

ett evigt pris till Jesus kär.

Mitt hem är där, mitt hem är där.

Det finns ett hem, inom vars portar klara.

Han samla skall de återlöstas skara.

Där varje huvud krona bär,

Mitt hem är där, mitt hem är där.

Vid vår promenad i morse träffade vi nästan inga som vi kände. Det var bara en dam med sin hund som vi hälsade på. Det känns lite tomt och ovant. Vi är ju annars bra många som ses varje morgon, vissa stannar vi och pratar med, men de flesta hälsar vi bara på. Det är kanske 10-15 st som vi har blivit mer eller mindre bekanta med på dessa våra morgonturer. Så det blir en saknads känsla då vi inte ses.

"Gröna stugan" som vi gick förbi i morse. Ett trevligt julpyntat matställe.