Vi har haft en fin julhelg. Lite umgås och lite egentid. Både ock behövs, i alla fall känner jag det så.

På julafton var Ann-Sofi här, en väninna och likaledes en systerdotter till min förra man. Vi åt julmat och hade en fin dag tillsammans. Min man läste julevangeliet och så sjöng vi tillsammans, om julen och varför vi firar den. På juldagsmorgonen besökte vi Centrumkyrkan och julotta. Det var trevligt och fint.

Vi ger inte varandra julklappar men Ann-Sofi kom med en fin sak. Hon hade målat två koppar och i dom bakat cup-cake, goda att ha till kaffet. Arrangerat ett fat med bland annat tomtegodis. Både godiset och kakan har vi ätit upp.

Här ser ni vad som blev kvar.

Nu står ett nytt år för dörren, 2013. Det känns overkligt på något sätt. Tiden går så fort. Ibland känns det som om jag fortfarande befinner mig i de första fem åren på 2000-talet.

Det ringer uti tidens klocka, det ringer avsked till ett år.

Vars sista ros vi nu fått plocka, vars sista kväll för dörren står.

Dess sista sol så purpurröd. Nyss detta år sitt avsked bjöd.

Det ringer genom världens zoner, blott samma avskedssång man hör.

Än glädjens och än sorgens toner, den hem till mänskohjärtat för.'
Den balsam är för månget sår, men fram ock pressar mången tår.

Det ringer. Må vi redo vara, då himlaklockor ljuda skall.

Må vi vår tid så använda, 

att in i glädjen vi kan gå.

Jag hoppas att vi alla får ett fint år.

GOTT NYTT ÅR till er, som läser min blogg.