Det som göms i snö kommer upp i tö.

Det får vi verkligen erfara nu på trottoarer och gångstråt här i Sundbyberg. Inte överallt förstås, men alldeles för ofta och mycket.

Vad jag talar om? Jo, hundbajs. Nu då snön börjar att töa bort, och det har gått fort, så får vi nogsamt se upp då vi är ute och går, eller se ner, rättare sagt. Jag förstår inte att det ska vara svårare på vintern, då det är snö, att plocka upp efter sin hund, än på sommaren, vid barmark.  Som tur är så är de flesta hundägare ordentliga, men det finns undantag och de märks nu då snön försvinner mer och mer.

Idag har vi varit brevduvor, vandrat en hel del och delat ut pensionärstidningen.

Fick se detta i en trappuppgång. Någon har målat riktigt vackert nere vid entrén. Påminner om sommar och ledighet. Det lyste upp, verkligen. Annars är det rätt så grått och trist i husen, inget som piggar upp, men detta var annorlunda. Förgyllde halva väggen.

Några visdomsord, som jag läste idag.

Låt ingen se ner på dig

för att du är gammal

utan var en föredömlig

pensionär.

Skulle önska att jag kunde leva upp till det.