Puh, så var det över för denna gång.

Jag pratar om hjärtflimret som började i natt vid 2-tiden och slutade vid cirka 11 i förmiddags. Det är tredje gången denna månad som jag har drabbats. Förut har det kommit, för det mesta 2 ggr per månad, ibland 1 gång och nu har det redan varit tre gånger i januari och det är bara den tionde, och rätt så långa pass. Det är så tröttande, jag blir nästan helt slut efterråt. Nu känner jag mig som jag tror att en urvriden trasa känner sig. Jag för statistik så att jag kan följa upp det hela.

Men, jag var tvungen att vandra ner till Vårdcentralen för att kolla PK värdet så att läkaren kan ordinera hur många Warantabletter jag ska ta. Mysingen följde med, så det gick bra.

Eftersom jag hade flimmer i morse, så kunde vi inte gå någon morgonrunda, tredje gången på dessa tio dagar på det nya året. Vad jag tänker om det? Nja, år 2013 är det. Min kompis Ingrid ska inte få reda på det, hon är den mest skrockfullaste person som jag känner. Jag litar på en högre makt som har sagt att "Han är med oss alla dagar intill tidens ände" och som också har sagt "vem av er kan, med allt sitt  bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd". Det sista står i Matteus kap.6

Denna snögumma, eller kanske snökatt, har någon jobbat lite extra med. Den piggade upp vår vandring en morgon.