Hur kommer det sig att jag känner mig så virrig och velig? Jag vet varken ut eller in och vill ingenting. Tycker att det känns bäst att vara hemma, eller att gå ut då det inte finns nästan några andra ute.

Har jag blivit folkskygg? Har jag blivit helknäpp? Eller är jag bara larvig?

Mysingen har nu i flera dagar försökt att få mig att gå med på att han ska få boka en resa i maj till England. Flyg till London och sedan vidare med buss någonstans. Idag blev han riktigt irriterad då jag inte gick med på det. Skulle nästan kunna säga att han blev lite arg. I morgon är det visst sista dagen att anmäla oss om vi vill ha 2000:- i rabatt.

Men jag har fortfarande inte sagt ja. Varför? Vet ej. Känner mig bara lite ängslig och rädd.

Oro är den ränta vi får betala

för morgondagens bekymmer.