Jag har under årens lopp halkat på isiga vägar, eller snubblat och ramlat ändå, till och med en gång inomhus. Inte slagit mig så väldigt illa utan mest blåmärken och sånt, plus brutna revben. Nu de senaste åren, sedan min mysing flyttat in hos mig har jag ramlat ungefär en gång per år, bara.

I december tänkte jag, men oj, jag har inte ramlat en enda gång detta år, märkligt. I slutet på december halkade jag en morgon då vi vandrade runt Lötsjön och ramlade. Så var det årets kvot fylld. Mysingen höll min hand så det gick bra, han höll mig lite uppe så att jag inte ramlande pladask och slog mig inte något.

I går morse då vi var ute och gick var det dags igen. Vägarna syntes torra och fina men en förrädisk isfläck gömde sig vid ett övergångsställe på Tulegatan, jag halkade, mysingen höll i mig så att jag nästan bara gled ner på gatan.  Gjorde illa mig i ett ben, men det var ingenting.  Men, ve och fasa, jag kom inte upp igen. Hur jag än försökte kunde jag inte komma upp på mina fötter. Jag vill lova, det var en mycket obehaglig känsla.

Jag förstår inte, vad är det för fel? Varför kommer jag inte upp då jag ramlar. Är det orken som är slut? Är det konditionen det är fel på? Är det min rygg som inte har någon stadga, eller vad beror det på? Kan någon svara på det?

Nu vågar jag mig knappt ut ensam, tänk om jag ramlar och inte mysingen kan dra upp mig. Det var inte lätt för honom i går, men med förenade krafter lyckades jag komma upp, eller lyckades han få upp mig.

Denna bild är ifrån en annan gång som jag ramlade. Hela ena låret blev ett blåmärke, eller märke i olika färger efter ett tag. Jag tog en liten bild så det inte skulle bli så anskrämligt. Vill ni se eländet, större, så är det bara att klicka på fotot, tror jag.

 

Kaisa

4 februari 2013 08:18

Oj vilket blåmärke.... Otäckt att du inte kunde resa dig upp, kanske är det trötthet, hjärnan kanske glömde bort hur den skulle göra.... Var rädd om dig goa Wioletten, vi får oftast inte svar på varför kroppen reagerar som den gör.... Stor kram!

http://andestyrka.blogspot.com

 

GeddFish

4 februari 2013 09:17

Ditt blåmärke sedan tidigare var inte grant. Så det kan bli. Är du lika blålila nu också?
Ja, det är en sak som jag tänker på. Om det händer något och jag är själv...
Det kan hända alla oavsett ålder. Lurigt.
Varm kram♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

Piedra

4 februari 2013 09:30

Har inte någon riktigt bra förklaring till varför du har svårt att komma upp när du har halkat. Jo, för att det är halt förstås. Funderar över om det kan vara balansen eller nå't. Glöm inte att det finns snälla människor också; det brukar alltid komma någon som kan hjälpa en upp. Det har min mamma erfarit när hon har fallit ute någonstans. Kram! ♥

http://piedra.bloggplatsen.se

 

Znogge

4 februari 2013 10:36

Kan vara balansen eller så blev du kanske lite chockad. Kommer så plötsligt när man trillar liksom... ´Du får vara försiktig.

Kram

http://znogge.wordprewss.com

 

Marit

4 februari 2013 11:32

Usch för det där blåmärket =(
Mattor brukar vara en sak som man kan snubbla på väldigt lätt.
Att komma upp ja, det känner jag igen. Undrar om inte vi är lika viga nu som förr? =)
Du får ha en mobiltelefon med dig vart än du går.

Önskar dig/er en skön och fin dag!
Kram ♥

http://mammayth48.wordpress.com

 

S/Y EUPHORIA

4 februari 2013 13:50

Men oj oj vilket blåmärke!
Ja halkar det gör jag också titt som tätt. Tycker de är väldigt isigt nu för jämnan.
Gå försiktigt!
Kram

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

 

RackarTuss

4 februari 2013 14:52

Aj då - tja, isfläckar är förrädiska :(
Jag vet inte varför du inte kommer upp direkt - kanske luften liksom går ur en?

 

cecylia

4 februari 2013 22:01

Det där lät inge bra tycker du borde kolla upp det varför du inte orkar komma upp för egen maskin tur att du hade hjälp med dig. Tand om dig. Kram

http://www.cecylia.bloggplatsen.se

 

paloma

5 februari 2013 09:20

Det är just detta jag är livrädd för! Jag är jätte rädd att ramla gör det med ungefär en gång om året.. jag tror att det är ju äldre man blir ju svårare är det att resa sig! Så är det i alla fall för mig, då jag ramlar nu kommer jag knappt upp.. men det är lederna som blir skörare..tyvärr.Var rädd om dig! KRAM

http://www.paloma.bloggplatsen.se

 

Tony Malmqvist

6 februari 2013 11:05

Ja, ibland tycks det inte spela nån roll hur försiktig man än är, det händer iaf och plötsligt ligger man bara där :( Hoppas du inte bara blir rädd för vilja gå ut efter det här, men det är fullt förståerligt.

http://friattleva.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...