Redan mars månad, känns så otroligt. Jag har svårt att förstå vart alla dagar sedan jul har försvunnit.  Har det inte gått ovanligt fort, eller är det bara jag som tycker så?

På vår morgonpromenad på väg till Råstasjön såg vi detta fina hjärta i ett skyltfönster.

Vi såg också något annat vackert.

Snödroppar. Det har kommit upp vita fina snödroppar vid en husvägg på Tulegatan.

Ni må tro att mysingen blev glad. Han tycker om vår och sommar och jag gillar vintern. Tyvärr så sabbade jag hans spontana glädjeyttring genom att säga:

"Nu snödroppar, sedan kommer krokus, tulpaner, påskliljor, pingstliljor, midsommarblomster, höstastrar, hyacinter och sedan är det jul igen".

På hemväg ifrån morgonrundan så kom det en pappa med sin kanske 2-årige son i barnvagn, som vi mötte. Den lille killen ropade något ohörbart, pappan stannade vagnen, pojken hoppade ur, sprang fram några meter och tog upp en halvrökt cigarettfimp ifrån marken och slängde iväg den så långt han orkade. Sedan sken hans lilla ansikte upp i ett stort brett leende.

Jag förstod inte varför killen gjorde detta men mysingen sa att troligtvis hade grabben fått höra att "cigaretter dom ska man slänga bort", och, så gjorde han det. Det är oerhört viktigt vad vi lär våra barn.

Sann historia:

En liten flicka lekte på trappan till det hus där familjen bodde. En farbror stannade bredvid henne och sa att han ville träffa husets ägare och undrade:

"Är du ett av värdens barn"?

"Nej", sa flickan högst förvånad. "Jag är Guds barn och det är pappa och mamma också och vi bor på andra våningen".