Vaddå? Jo, att jag inte har varit utanför dörren på två dagar. Varken i går eller förrgår.

Har fått så ont i ena örat och det känns nästan hela tiden.  Plus att mitt vanliga lilla surrande har blivit en fors.

Det började med att jag vaknade och hörde inget på ena örat och det gjorde så fruktansvärt ont i några minuter. Efter det har värken varit lite mer till och från och inte så stark. Hör fortfarande inte något, på det örat. Har en tid hos en läkaren i morgon för en annan sak, ska kanske försöka att be henne kolla då, om det går, de har ju sina tider att hålla sig till.

Min mysing har inte heller varit ut på två morgnar. Han var till sin loge där han är ”lysmask”. Han sköter ljus och ljud. Han steg upp på en pall och skulle ordna något, steg lite snett och tänkte inte på att pallen var trebent, han snubblade och ramlade. Så nu haltar han. Det har troligtvis blivit en muskelsträckning.

Är det inte märkligt? Vi som går ut varje dag tillsammans, nu kan inte någon av oss ta dessa långa morgonpromenader.

Men, idag måste vi ut. Vi är brevduvor för SPF och ska dela ut månadsbladet. Plus att vi måste handla lite förnödenheter. Dessutom har vi tvättstugan. Kämpa vidare.

Allt känns mycket lättare nu då min syster har fått komma hem från sjukhuset, som jag skrev om i förra inlägget.

Ur Optimistens låda.