Helgen började inte så bra för min del. Fick hjärtflimmret igår natt vid halv två tiden och det höll i sig till någon gång på förmiddagen. Förstår inte varför jag blir så fullkomligt utpumpad efter dessa attacker.

Så jag fick ta det lugnt igår, var inte ute på hela dagen, gjorde ingenting egentligen, inget av värde i alla fall, känns det som. Joo kanske. Jag ringde upp min äldsta syster och pratade lite med henne, hon som har varit så sjuk. Hon blev glad att jag ringde men orkade inte prata så länge. Tyckte i alla fall att hemtjänstens besök fungerade. "De är snälla och ger mig mat och medicin", sa hon. Men hon lät bättre än då jag pratade med henne förra gången.

Pratade också med min näst äldsta syster, hon var så ledsen och grät. Förra lördagen var hon tvungen att avliva sin älskade fina katt. Den var ute en stund och då den kom in gick den och lade sig och steg inte upp. Den brukar aldrig fräsa men så fort min syster tog i henne så fräste den. Åkte till veterinären som undersökte och hon hade fått invändiga skador, troligen hade någon bil kört på henne. Så det fanns inget att göra för fina katten.

Detta är ett foto av katten, bilden tog jag då jag hälsade på min syster, två mil utanför Mariestad, förra sommaren. Det känns bra på något sätt att katten kom hem så att vi fick reda på att något hade hänt. Det där att inte veta är fruktansvärt.

Min man var borta nästan hela dagen igår. Han åkte vid 11-tiden på förmiddagen och kom inte hem förrän på kvällen. Han hade haft trevligt på festen hos ordenssällskapet Par Bricole.  Det är en orden som bildades i slutet av 1700-talet.

Så här såg han ut då han hade klätt upp sig i frack med alla medaljer och grejer. Han har nionde graden så han har fått en del ordnar. Men han gör ju en del för ordern också. Bland annat visar han och guidar i Bellmans huset för intresserade, flera söndagar per år.

Tio grader kallt, lite isiga vindar men solen skiner, så det blir varmare frampå dagen.