Alla inlägg under mars 2013

Av wiolettan - 16 mars 2013 18:30

  

Vill gärna delge er något som jag läste häromdagen. Det fick mig att riktigt haja till och tänka efter. Det kanske inte alltid är bortkastad tid då man sitter och tar det lugnt, kopplar av. Det kallas nog att ladda batterierna.


Legenden berättar att lärjungen Johannes tyckte om att föda upp duvor. Det gjorde han även som kyrkledare i hög ålder.

Vid ett tillfälle passerade en av de andra kyrkledarna Johannes där han satt och matade duvorna vid sitt hus.

Vännen hade varit ute och jagat mat till sin familj, och var på väg hem med pilbågen över ena axeln och en fågel i ett snöre hängande från den andra.

”Så här sitter du och fördriver tiden med något så oväsentligt som att mata duvor”, förebrådde vännen Johannes. ”Det finns ju så mycket arbete att uträtta i vår församling”.

Johannes tittade upp och log mot sin vän.

”Jag ser att du har varit och jagat”, svarade han. ”Men jag ser också att strängen i din pilbåge är slapp. Borde du inte ta bättre vara på din pilbåge”.


”Det är precis det jag gör”, svarade vännen. ”Om strängen skulle vara spänd hela tiden skulle den förlora sin elasticitet och då skulle den inte fungera när jag behövde den”.


”Och, jag sitter här och matar duvor”, svarade Johannes med ett leende, ”och låter sinnet slappna av. På så sätt kan jag bättre skjuta tankens pilar när jag behöver det”.



  

Ett violet hjärta hade någon ritat på den bänk som vi såg i morse, vid Lötsjön. Passar mig bra.

Av wiolettan - 15 mars 2013 08:57



Jag skrev för cirka en vecka sedan om min man som var så sparsam, kanske nästan snål.


Vid frukosten började vi att tala om att det finns en del som lever över sina tillgångar och verkar vara direkt oaktsamma om sina pengar och låter dom bara rulla.


Kan ni gissa vad min man sa då?


”Pengar är runda, så de ska rulla”. Och, så i nästa andetag:

”Pengar är platta, sedlar, för att de ska gå att staplas på varandra och sparas”.


Han menade att mynt, som en, fem och tiokronor de kan man roa sig med, bara man ser till att spara sedlarna.


Jag kunde ju inte annat än skratta. Vi har båda, var och en på sitt håll, haft det kämpigt i våra dagar och fått vända på slantarna, men nu som pensionärer så har vi det bättre. Kanske beroende på vad vi har lärt oss.


I morse minus 14 grader och nu ska vi strax ut och handla till helgen.


   


Några visdomsord att tänka på. Ser ni vad det står?

"Livet är det som händer medans du gör upp andra planer".


Bilden togs för några år sedan hos min näst yngsta syster, boende i Hälsingland. Det är jag som syns i den vänstra hörnan, allvarlig och tankfull.


Så, ta till vara på dagen så gott som det går.


Av wiolettan - 14 mars 2013 08:30


Hur kan någon bli så klantig, som jag?


”Hur gjorde du”, undrade mysingen, ”det där ska ju inte kunna gå”, sa han,  medan han sprang och hämtade förband.


Hur jag gjorde? Jo, jag gick min vana trogen i rask takt till köket, får dålig balans ibland så jag tog tag i dörrposten, eller mitt emot och fastnade i lilla hålet i låsblecket, med tummen, fortsatte att gå, men tummen var ju kvar där den hade fastnat. Oj, så ont det gjorde och blodet rann.


Mysingen är förkyld, hostar och har sig, men han var ändå till Danderyds sjukhus för en undersökning som han fick kallelse till, en koll att inte någon ny tumör har kommit.


Jag var i går till en läkare på vårdcentralen och där fick jag ta i på skarpen, nästan, vilket jag har svårt för till främmande människor, men det är ju min kropp och liv det gäller. Tog också ett PK prov, får se vad det visar denna gång.  3,0 har det varit två gånger i rad. För mycket enligt min åsikt, men inte enligt läkaren.


Vad har vi gjort mera då?  Haft övning i vår lilla sånggrupp på SPF, varit till min förra mans grav på Skogskyrkogården, tänt ljus, lagt en blomma. Han skulle ha fyllt år häromdagen.


Köpt kopiator till SPF och fått hem den.


Varit till frisörskan och klippt mig. Är inte nöjd, för kort, vill ha lite långt hår, försent nu. Men, nu skyller jag på min feghet igen. Hon var stressad, hade en kund som satt och väntade, plus att hon inte fick något varmvatten, de håller på att renovera och hon vill ju förstås ha öppet ändå.


Gått några korta morgonpromenader, i kylan, har vi också gjort.


   


Sett dessa tre fina råddjur på väg ner till Råstasjöns is, tror jag.


   

Optimistens tankar.


Av wiolettan - 12 mars 2013 10:00


Vet inte varför jag kom att tänka på flugor, så här i vinterkylan, men jag gjorde det i alla fall. Kanske för inlägget  som jag skrev häromdagen med mannen som sa att det nu var "myggfritt ute".


Jag kommer ihåg då jag bodde hemma i Ångermanland, på landet, vi hade jordbruk och en del djur i ladugården, som visserligen låg ett antal metrar ifrån boningshuset men vi fick ändå ofta in mycket med flugor i vårt stora bondkök.


Min mamma var specialist på att kupa handen, fånga flugan och slänga ner den i en kokande gryta på spisen. Det där ville jag inte veta av. Tyckte så synd om flugorna som slängdes ner i vattnet. Men, min mamma sa att de dog på en gång så de behövde inte lida.


Jag trodde henne nätt och jämt. Så jag lärde mig detta knep att fånga flugorna, levande, i handen, men jag gick ut i farstun och ut på bron och öppnade handen så att de kunde flyga iväg. Då mina föräldrar kom på mig så fick jag mig en åthutning.

”Förstod jag inte att flugorna bara vände och kom in igen”?


 


Här ser ni mitt barndomshem, taget från luften. Ni ser ladugården längst till höger, det var en bra bit till boningshuset, som var det andra större huset. Stugan emellan där var "förmånsstugan", där min farmor bodde.

Denna bild togs på 80 eller 90-talet så nu är det mycket mera träd som har vuxit upp.


Nu ska vi iväg, ut med bilen, har en del uppdrag att ordna med. Känner inte för att åka bil i Stockholmstrafiken idag, med stadsbesök och avstängda gator, som brukar göra att det korkar igen en hel del, men vi måste. Hoppas att vi slipper allt för mycket köer.




Av wiolettan - 11 mars 2013 08:45


Morgonkallt som vanligt, var det igår morse och även idag. Gör ingenting för mig, det känns lite jobbigt fortfarande att gå någon längre sträcka. Men, synd om alla som längtar efter värme. Vi hade minus 14 grader vid sex-tiden.


Igår ringde en väninna och sa:
"Jag måste bara få ringa dig igen för att få höra någon mänsklig röst".  "Din röst la hon till sedan".  Men sanningen var ju att hon måste få prata med någon. Hon är så ensam och lider av det. Vi har varit arbetskamrater på 60-70 talet på en bilfirma som då hette Volkswagen i Stockholm AB, men som nu  heter Din Bil. Hon har två barn och flera barnbarn men de har väl sitt.


Hon var en snygg ung dam, omsvärmad, rolig och alltid i rörelse. Det är vad jag mest kommer ihåg av henne då. Det hon kommer ihåg av mig är att jag var så "sträng" som hon sa och arbetade jämt. Tog inte paus för att prata bort en stund och skoja utan bara jobbade och jobbade. "Jag tordes ju nästan inte ta en liten rast, förrän du tittade argt på mig", sa hon. "Sedan tog du mitt jobb också", fortsatte hon.


Det kommer jag däremot ihåg, med den skillnaden att jag inte "tog" hennes arbetsuppgifter utan att vår chef kom och frågade mig om jag inte kunde försöka att hjälpa den här damen för hon hann inte med och efter det så bytte vi våra arbetsuppgifter plus att jag fick en del av hennes. Allt på vår chefs order. Det talade jag om nu också, förstår att vår chef ville att jobbet skulle flyta och fungera. "Ja, du skulle ju alltid vara så snabb", svarade hon.


Det jag kommer ihåg ifrån den tiden var att jag var så blyg och knappast tordes prata med någon. Men även att jag tyckte, att var jag på mitt arbete så skulle jag arbeta, det var ju det jag fick lön för. Jag var i 25-30 års åldern och hade fått lära mig, från det jag var liten, att arbeta och göra rätt för mig.


Jobbet på Volkswagen där vi både sålde nya Volkswagen bilar men även Porschar kommer mig att tänka på en historia.


En man hade fått motorstopp på sin folkvagn och stod vid sidan av vägen när en Ferrari bromsade in.

Ferrariföraren gick med på att bogsera honom till närmsta verkstad och de satte fast en lina mellan bilarna.

När dom åkt en liten bit kom en Porsche och körde om i en fruktansvärd fart. Ferrariföraren blev så arg att han glömde bort folkan och tryckte gasen i botten. Folkaföraren fick panik och hängde sig på tutan, men Ferrariföraren märkte ingenting. En bit bort körde de förbi en polisbil som stod parkerad vid sidan av vägen.


"Såg du", sade den ena polisen till den andra. Det var det värsta jag har sett"!

"Nä, vaddå"? undrade den andra polisen.

"Först kom en Porsche i minst 200, efter det en Ferrari och sist av allt en folkabagge som tutade för omkörning...."


 

Denna "lite äldre folka", tog vi en bild på häromåret.




Av wiolettan - 10 mars 2013 09:15


Helgen började inte så bra för min del. Fick hjärtflimmret igår natt vid halv två tiden och det höll i sig till någon gång på förmiddagen. Förstår inte varför jag blir så fullkomligt utpumpad efter dessa attacker.


Så jag fick ta det lugnt igår, var inte ute på hela dagen, gjorde ingenting egentligen, inget av värde i alla fall, känns det som. Joo kanske. Jag ringde upp min äldsta syster och pratade lite med henne, hon som har varit så sjuk. Hon blev glad att jag ringde men orkade inte prata så länge. Tyckte i alla fall att hemtjänstens besök fungerade. "De är snälla och ger mig mat och medicin", sa hon. Men hon lät bättre än då jag pratade med henne förra gången.


Pratade också med min näst äldsta syster, hon var så ledsen och grät. Förra lördagen var hon tvungen att avliva sin älskade fina katt. Den var ute en stund och då den kom in gick den och lade sig och steg inte upp. Den brukar aldrig fräsa men så fort min syster tog i henne så fräste den. Åkte till veterinären som undersökte och hon hade fått invändiga skador, troligen hade någon bil kört på henne. Så det fanns inget att göra för fina katten.


 


Detta är ett foto av katten, bilden tog jag då jag hälsade på min syster, två mil utanför Mariestad, förra sommaren. Det känns bra på något sätt att katten kom hem så att vi fick reda på att något hade hänt. Det där att inte veta är fruktansvärt.


Min man var borta nästan hela dagen igår. Han åkte vid 11-tiden på förmiddagen och kom inte hem förrän på kvällen. Han hade haft trevligt på festen hos ordenssällskapet Par Bricole.  Det är en orden som bildades i slutet av 1700-talet.


    

Så här såg han ut då han hade klätt upp sig i frack med alla medaljer och grejer. Han har nionde graden så han har fått en del ordnar. Men han gör ju en del för ordern också. Bland annat visar han och guidar i Bellmans huset för intresserade, flera söndagar per år.


Tio grader kallt, lite isiga vindar men solen skiner, så det blir varmare frampå dagen.


Av wiolettan - 9 mars 2013 08:45


Vi träffar ofta på våra promenader en dam som vi har lärt känna mycket bra. Hon går varje morgon mer än en halv mil och vi brukar alltid stanna och pratas vid. Vi har, så att säga, som hon säger, blivit hennes vänner.


Vi dryftar allt mellan himmel och jord, nästan. Vi har talat om den kyrka som jag tillhör och där min man sjunger i Huskören så hon har varit där många gånger och tycker att det är en kyrka med stor medmänsklighet och värme.


"Tänk", sa hon till mig, "folk pratar ju med varandra och hälsar till och med på mig som de inte känner, jag känner mig så välkommen där". Sådant är roligt att höra.


Men, det var ju inte det jag skulle skriva om utan det att hon har frågat oss om en man som vi möter och som hon tycker är så sur och butter. "Han ler inte och går surmulet förbi bara", säger hon.


Jag visste precis vem hon menade och vi har hälsat och pratat med den mannen flera gånger efter det. Och, i morse var han rolig då han kom.


"Hej", sa han i förbifarten, "idag skulle man kunna kalla det myggfritt", sa han och log till och med med ögonen. Han menade säkert att det var så kallt så myggorna inte skulle klara sig. Jag tycker om våra morgonpromenader och saknade dom väldigt mycket då jag var sjuk och vi inte kunde vandra iväg. Det beror en del på att vi har så roligt där vi vandrar i den tidiga morgontimman.


Igår var det den Internationella kvinnodagen och jag fick 10 röda rosor av min man. Nja, en sanning med modifikation. Jag fick rosor av min man igår, men det var för att det var Siv som hade namnsdag och det är mitt andra namn.


 


Ur Optimistens låda:


Hjärtat är lyckligast

när det slår för andra.



Av wiolettan - 8 mars 2013 08:30


I går morse då vi hade varit ute och vandrat  och satt oss till bords för att äta frukosten, sa mysingen:
”Hör du, vad är det som låter”?

”Det är tystnaden som talar”,  sa jag.


För det var precis så.

Inga ljud utifrån och vi hade inte radion på som vi ofta brukar ha då vi äter morgonmålet. Utan det var knäppt tyst. Skönt!

Jag vet inte, men ju äldre jag blir desto mer beroende verkar jag bli av lugn och stillhet, i alla fall med jämna mellanrum.


 

Denna bild tog jag i går vid vår morgonrunda, av en bit av Råstasjön.  Som ni kan se så har vi fortfarande snö, is och vinter. Vid vår vandring hade vi sex minusgrader men solen började att titta fram. Mannen här åker skridskor på isen och har också stavar.


Du är så ung som din tro,

så gammal som dina tvivel.

Så ung som ditt självförtroende,

så gammal som dina rädslor.

Så ung som ditt hopp,

så gammal som din misströstan.


När ditt hjärtas innersta kärna är täckt av ett snölager av pessimism och cynism, då är du verkligen gammal. 

Men så länge murarna runt ditt hjärta är nerrivna och ditt hjärta lyssnar till budskapet om skönhet, mod och storslagna ting, eller små nära ting från dina medmänniskor och från det eviga. Då är du fortfarande ung.


Hoppas att vi alla kan ta till vara på denna nya dag som vi har fått och göra det bästa av den.


Nu ska vi strax ut och handla och lite fredagsstädning lär det också få bli.



Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4 5
6
7 8 9 10
11 12
13
14 15 16
17
18
19 20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards