Igår en solig dag, lite blåsigt men flera plusgrader.

Jag var  bara ute i några ärenden, och det gick bra.

Tar det försiktigt och känner att jag blir bättre och bättre. Fortfarande hör jag inte på ena örat, men värken har försvunnit och hörseln kommer säkert tillbaka.

Ni har väl hört vad bakterien sa?  "Roligt så länge det varade"! 

Förstod ni den historien? Jag fattade den inte på en gång.

Tidigt i går morse innan kvällstidningarna hade kommit ut var vi till Willys och köpte lite småsaker plus en Expressens TV-bilaga. Mysingen har gjort det till en tradition att handla TV-bilagan på onsdagsmorgonen och sparar därmed 676:- per år.  Hur då undrar du kanske?

Jo, man måste ju köpa själva tidningen också för att få köpa bilagan, men eftersom den inte har hunnit komma så tidigt på morgonen så kan de knappast neka oss att handla TV-bilagan. Så då köper vi bara den och ingen tidning och tjänar 13:- varje vecka.  Vi tycker att kvällstidningarna har så tråkiga och hemska nyheter och vissa artiklar vinklas för att det ska locka mera köpare.

Min mysing är mycket ekonomisk, vilket kan ta sig många andra uttryck också. I morse hittade han gummisnoddar, en tändare och penna som hamnade bland de andra. Jag är också ekonomisk lagd, men inte åt det småsnåla hållet. Men, jag fann en krona på trottoaren i morse och böjde mig ner och tog upp den, så klart. Det var nästan så att mysingen blev lite avundsjuk.    

Här en bild av oss två, i ett skyltfönster.

I morse ringde en dam ifrån Vårdcentralen och sa att den tid jag hade idag kunde jag inte få, för att läkaren hade blivit sjuk. Det kan jag ha full förståelse för men de kunde inte ge mig en ny tid förrän nästa vecka.

"Ja tack" sa jag, "då kommer jag då istället".

Jag lade på luren och några minuter senare ringde det igen.

En annan dam ifrån Vårdcentralen sa att läkaren var sjuk och jag kunde inte få komma idag. Jag sa som det var att någon redan hade ringt och meddelat mig en ny tid.

Under tiden ringde min mobil, där kan jag se vem som ringer, från Vårdcentralen, vem annars? Jag tog inte samtalet.

Nog är jag snurrig, men undar hur dom har det?

En så´n här hjärtbakelse skulle jag kunna tänka mig idag. Men, det får jag skippa.

Vaddå? Jo, att jag inte har varit utanför dörren på två dagar. Varken i går eller förrgår.

Har fått så ont i ena örat och det känns nästan hela tiden.  Plus att mitt vanliga lilla surrande har blivit en fors.

Det började med att jag vaknade och hörde inget på ena örat och det gjorde så fruktansvärt ont i några minuter. Efter det har värken varit lite mer till och från och inte så stark. Hör fortfarande inte något, på det örat. Har en tid hos en läkaren i morgon för en annan sak, ska kanske försöka att be henne kolla då, om det går, de har ju sina tider att hålla sig till.

Min mysing har inte heller varit ut på två morgnar. Han var till sin loge där han är ”lysmask”. Han sköter ljus och ljud. Han steg upp på en pall och skulle ordna något, steg lite snett och tänkte inte på att pallen var trebent, han snubblade och ramlade. Så nu haltar han. Det har troligtvis blivit en muskelsträckning.

Är det inte märkligt? Vi som går ut varje dag tillsammans, nu kan inte någon av oss ta dessa långa morgonpromenader.

Men, idag måste vi ut. Vi är brevduvor för SPF och ska dela ut månadsbladet. Plus att vi måste handla lite förnödenheter. Dessutom har vi tvättstugan. Kämpa vidare.

Allt känns mycket lättare nu då min syster har fått komma hem från sjukhuset, som jag skrev om i förra inlägget.

Ur Optimistens låda.

Är så glad och tacksam.

Min äldsta syster som har legat på sjukhus har fått komma tillbaka hem. Det är verkligen något att glädjas över och tacka Gud för. Visserligen är hon svag och matt men det är inte underligt efter två pencilinkurer och mestadels sängläge i flera veckor.

Jag pratade med henne i telefon igår och hon lät glad men trött.

De försökte att ordna att hon skulle kunna komma till ett tillfälligt boende för att återhämta sina krafter, hon är ju i alla fall 87 år. Men det fanns inte plats.

Nu är det ordnat så att hemtjänsten kommer hem till henne fyra gånger om dagen och ser till att hon får mat och medicin. Hon har som jag, hjärtflimmer, måste därför äta vissa mediciner för att i möjligaste mån hålla det i schack.

Det som är besvärligt är ju att hon har vedeldning. så ved måste hämtas in så att det finns, men den punkten finns inte på hemtjänstens lista. De har fått köpa en mikrovågsugn, hon hade ingen, för hemtjänstpersonalen ska visst bara värma mat.

Hon bor också lite ensligt så jag hoppas att vädrets makter är snälla. Ifrån den allmänna vägen är det mer än 1 km till hennes hus. Ibland på vintrarna åker inte postbilen dit, för att vägen är dålig.

Men huvudsaken är att infektionen är på tillbaka gång och att hon har möjlighet att bli frisk.

Redan mars månad, känns så otroligt. Jag har svårt att förstå vart alla dagar sedan jul har försvunnit.  Har det inte gått ovanligt fort, eller är det bara jag som tycker så?

På vår morgonpromenad på väg till Råstasjön såg vi detta fina hjärta i ett skyltfönster.

Vi såg också något annat vackert.

Snödroppar. Det har kommit upp vita fina snödroppar vid en husvägg på Tulegatan.

Ni må tro att mysingen blev glad. Han tycker om vår och sommar och jag gillar vintern. Tyvärr så sabbade jag hans spontana glädjeyttring genom att säga:

"Nu snödroppar, sedan kommer krokus, tulpaner, påskliljor, pingstliljor, midsommarblomster, höstastrar, hyacinter och sedan är det jul igen".

På hemväg ifrån morgonrundan så kom det en pappa med sin kanske 2-årige son i barnvagn, som vi mötte. Den lille killen ropade något ohörbart, pappan stannade vagnen, pojken hoppade ur, sprang fram några meter och tog upp en halvrökt cigarettfimp ifrån marken och slängde iväg den så långt han orkade. Sedan sken hans lilla ansikte upp i ett stort brett leende.

Jag förstod inte varför killen gjorde detta men mysingen sa att troligtvis hade grabben fått höra att "cigaretter dom ska man slänga bort", och, så gjorde han det. Det är oerhört viktigt vad vi lär våra barn.

Sann historia:

En liten flicka lekte på trappan till det hus där familjen bodde. En farbror stannade bredvid henne och sa att han ville träffa husets ägare och undrade:

"Är du ett av värdens barn"?

"Nej", sa flickan högst förvånad. "Jag är Guds barn och det är pappa och mamma också och vi bor på andra våningen".