Vi mötte en dam på vår morgonrunda som vi stannade och pratade med.

”Får jag fråga er om en sak, hur träffades ni och när”?  undrade hon.

Så fortsatte hon: ”Jag såg er ju ofta för många år sedan då ni började att gå här, ni kunde sitta på en bänk, promenera eller så, och, ni såg alltid så nykära ut”.

”Gör vi inte det nu då”?  ”Jo, men visst, det är väl därför också som jag undrar hur och när ni träffades”, sa hon.

Så jag drog det hela i stora drag.

Jag var inte fyllda 40 och mysingen var 38 år, alltså för över 30 år sedan och han kom ofta till min dåvarande mans affär för att handla. Mysingen hade då en egen firma, han sålde och monterade porttelefoner. De två blev mer och mer bekanta och mysingen hjälpte min man med olika praktiska saker i affären men även hemma hos oss, i Vaxmora. Han kunde ju det elektriska. Han var gift och jag hade ingen tanke på att jag skulle kunna bli kär i honom. Min förra man och mysingen var intelligensmässigt på samma nivå och hade alltid mycket att prata om.

Åren gick, mysingen kom och hälsade på ibland, han skilde sig, gifte sig igen och skilde sig och vi sågs inte så ofta, flera år emellan ibland. Efter det att han hade flyttat, söder om Stockholm, sågs vi inte på över 10 år.

En dag ringde han, även då efter många år, undrade hur vi hade det. Han hade då träffat ännu en ny tjej, köpt hus på landet med henne o.s.v Vi talade om hur vi hade det, inget mer med det. Efter några månader ringde han igen, då hade min man avlidit två veckor innan.

Sedan gick det några år och under den tiden sa han upp bekantskapen med tjejen, sålde sin del av huset skaffade lägenhet i Älvsjö, vi började träffas och för tre år sedan gifte vi oss.

Här är vi för tre -fyra år sedan, hemma i mitt föräldrahem i Ångermanland, i fästmanssoffan.