Märkligt, men så är det. Jag brukar för det mesta vara glad och optimist, förr var jag det, men idag känns det jobbigt värre.

Undrar vad det beror på? Att våren är på gång och jag känner mig tjock och gammal.

Kanske för att jag vill sätta upp de nya gardinerna i vardagsrummet, jag vill tvätta alla fönstren, jag vill vårstäda och göra fint, inkl. städa på balkongen så att vi kan sitta där och må bra.

Men inget av detta orkar jag.

Nu strax till sångkören och öva. Känner inte för det.

Idag känns det, för första gången i år, som om våren är på gång.  Luften kändes nästan lite varm, många promenadstråk är fria ifrån snö, is och grus, detta som hör vintern till. Jag var till och med tvungen att ta på mig en mellanjacka, så varmt var det i morse vid sex tiden.

Dessa glasögon hängde på en lyktstolpe nära Råstasjön. Ni ser dom nästan längst upp. Jag undrar bara. Hur har mannen eller kvinnan kommit hem efter att ha tappat dessa? Det var tjocka glas så ägaren måste ha mycket dålig syn.

Igår var vi och hjälpte den äldre damen. Hon har ringt flera gånger sedan dess och tackat för att vi tog oss tid. Roligt att kunna vara till nytta. Men det var inte det jag skulle skriva om utan att jag fick klappa mina favoritdjur.

Hon har nämligen två katter. Den ena är lite skygg och eftersom vi höll på med sopsäckar och grejade så blev den rädd och ville inte komma fram så att jag kunde klappa den.

Men den andra, lilla söta fick jag klappa så mycket jag ville.

Vi gick redan kl. sex i morse på vår morgonrunda för vi har en del att göra idag.  Trodde inte att vi skulle möta så många bekanta men tre st. stannade och ville prata med oss.  Det är allt lite roligt.

Måste erkänna en sak, inte så smickrande för oss, men sann.

Vi har i flera år mött en man, pensionär men med svårbestämd ålder. Kanske några år yngre än oss, eller äldre. Eftersom vi inte vet vad personerna vi möter heter, bara ett par stycken,  så har vi givit dom "egna" smeknamn. Den här mannen har hetat "sura gubben" under många år. Men, nu ska vi byta namn på honom för han har blivit riktigt glad, pratsam och trevlig. Hans ögon glittrar av humor och han säger för det mesta något skojigt. Så ni ser vad lite leende, små nickande och hälsningar kan göra.  Idag var han lite  extra glad för han hade mött en person klädd i en kortärmad tröja, så nu är våren snart här, tyckte han.

Detta såg jag i ett skyltfönster. Hoppas att vi alla kan ge lite värme och kärlek till varandra.

Nu ska vi strax iväg. Bland annat ska vi hem till en äldre dam som vi kanske kan hjälpa. Hon orkar inte så mycket har ont i sina armar, nacke och axlar.

Sex plusgrader, mulet och lite duggregn, det är vädret som bjuds för tillfället.

Plus minus noll i morse, mulet på himlen, men nu är det plus 9 grader och solen skiner. Känns skönt ute.

Vi gick vår långa runda i morse och det tog lite på orken, men, det var samtidigt roligt att vandra ut i tidiga morgontimman, inte många var uppe men vi träffade på några flitiga joggare.

Mannen som sa: "nu är det myggfritt",  kommenterade i morse, "inga kortbyxor idag inte". Han längtar verkligen til sol och sommar och det får vi veta nästan varje morgon.

Sedan besökte vi Centrumkyrkan på 11-gudstjänst. Temat på gudstjänsten var: "Därför är jag en kristen".

Det var intressant att lyssna till vår pastor och föreståndare som berättade om varför hon hade valt den kristna vägen och varför hon trodde och litade på Gud.

Frederick Buechner, amerikansk författare och pastor har sagt:

”Min historia är viktig, inte så mycket för att den är just min utan för om jag lyckas förmedla den på rätt sätt finns det en chans att du ser, att på många sätt är det också din berättelse. Det är just genom våra personliga berättelser som Gud ofta ger sig till känna på ett starkt och personligt sätt.”

Jag tog för en stund sedan fram ett paket ifrån frysen, djupfrysta bär och lade gummisnodden på bänken.

Detta bildades då. Det ser nästan ut som ett hjärta?

Hittade bland våra servetter en servett som jag hade fått på en restaurang. Också med hjärtan.

Kärlek, empati och medkänsla är viktigt att vi har i våra liv. Skulle önska att det fanns hos alla människor så att vi fick slut på dessa bråk och krig, länder och människor emellan.

"Bara regn hos mig". Nej, det stämmer inte, men det har regnat en hel del.

Vi tog på  oss regnkläder i morse och vandrade ut, men bara i 55 minuter, det räckte. Nu smälter snön undan, det finns inte mycket av den varan kvar här.

Dagen har gått så fort så jag har inte hunnit med att komma in här och svara på gårdagens bildgåta.

Tack snälla ni som kom in och försökte på en gissning, och, duktiga var ni också. Många hade rätt.

Här en bild av vad det skulle föreställa. Ni ser till höger, därifrån hade jag tagit en bit.

Vid Tuletorget ska de bygga två 16-våningars hus. Ser nästan ut som Pizzakartonger, staplade på varandra. De två höghusen i bakgrunden ska vara kvar men framför kommer dessa att stå.

Tack än en gång för er medverkan och grattis till rätt svar.

I förra inlägget hade jag skrivit ner en mängd sanningar på bokstaven F. Här kommer några till.

Förgängelsens fångar fattar föga,

förnekar fakta,

fantiserar flitigt, famlar fatalt,

flummar, famlar, förlorar fästet, faller.

Nu har jag fotat en ny liten fråga till er. Hoppas att ni kan se vad det föreställer. Eller vad det ska vara.

Idag ska det komma snö eller regn på eftermiddagen så det är bäst att gå iväg och uträtta några ärenden medan det är uppehåll. Först några tänkvärda ord på bokstaven F som jag läste i en bok.

För framtida framgångar:  förändra felaktiga förhållanden, följ förnämliga föredömen, far försiktigt fram, fördjupa fördragsamheten, fram för förnöjsamhetens fröjder, fördriv förödande förtvivlan, frigör från fariseiskt förakt, fördöm falskhetens finurliga finter, fräls förvillade från fräcka förförares framfart, förebygg förvillelsens förgiftningsfall, förhindra fördärvarens fruktansvärda framryckning, förjaga folkens fiende, försvara frihetens fäste, förkunna försoningens, förlåtelsens förvandlande fridsbudskap, för friare framtid förnya frälsningsförbundet!

Minus fyra grader, sol och bara lite snö kvar, på lite mörkare ställen.

Helt plötsligt låg det där, mitt framför fötterna på mig. Ett grönt hjärta.

Så här långa är vi på morgonsidan.

Undrar varför dessa tuvor finns där? De kan ju inte ha hunnit bli så gröna redan utan jag tror att någon kanske har lagt ner dom där i vattnet. Men, har de haft dom inomhus i så fall?  Eller har ni någon bra förklaring? Ni ser att vi har mycket is kvar på Lötsjön.

Idag en vanlig dag med lite plikter. Mysingen ska iväg på sammanträde i Sthlm och jag är ledig. Har ingen lust att hitta på något så jag tar det lugnt.

Jag klarade det, utan att falla ihop. Jippi!!!

Nu kanske ni tycker att jag är jättefånig, men det får jag i så fall bjuda på. Men jag är väldigt blyg och tycker inte om att stå framför en mängd människor, det blir värre och värre med åren.

I går hade vi månadsmöte i vår pensionärsförening i Folkets Hus lokal här i Sundbyberg. Vi är några som har en liten kör i föreningen och sjunger och träffas för att det är så roligt. Jag menar vi är inga proffs och de flesta som vi har frågat om de vill vara med, säger att de har tappat sångrösten. "Visserligen har jag sjungit i kör förut, men nu är rösten borta", säger de. Det är ju helt förståeligt för åldern tar sin tribut även i det fallet. Så vi är inte så många.

Styrelsen ville så gärna att vi skulle uppträda och sjunga på mötet och vi lovade att göra det. Min mysing som är en duktig sångare och som även är duktig på att få folk att skratta, om han vill, hade satt ihop lite prat, mellan låtarna, som skulle binda ihop det hela. Det hade han gjort mycket bra.

Han hade även, men lite bistånd av mig, mycket litet, skrivit en passande text till "Vi möts igen". Så den sjöng vi som avslutning, för att kanske få några fler att komma och sjunga med oss.

Vi möts igen, någonstans, någon gång. Låt den längtan som du känt bli till en sång.

Vi möts igen, någon gång, någonstans. Kanske även du har här din givna chans.

Så kom nu med pröva på, bästa vännen hallå, och bli med i vår kör.

För en glad pensionär, inte svårt alls det är, du som har sånt gehör.

Vi möts igen, framåt hösten nå´n gång, och den dagen blir ditt liv igen en sång.

Det fungerade suveränt och vi sjöng rätt, fick mycket med applåder och blev avtackade med en ros, var och en.

Efter mötet var det lotteri och mysingen och jag vann en lott. Då vi kom hem och skrapade lotten såg vi att det var en vinst på 90:-. En märklig summa, men så var det. Vi köper sällan lotter, det var så länge sedan så priset och vinsterna kanske har ändrats.

Nu ska jag iväg till vårdcentralen, ska vara där före åtta.