Förlåt om ni har fått vänta på svaret på bildgåtan. Det blir så ibland för mig att jag inte orkar att koncentrera mig för att skriva då jag får mina förmaksflimmer attacker. Som väl är går de över.

Ingen hade rätt vad gäller bilden, men tack för att ni var med och gissade, jag tycker att det är så roligt och spännande. Så, om ni inte tycker att det är roligt själva så gläder ni i alla fall mig.

Visserligen var det grenar, men inte med videung, som speglade sig i vattnet,  men det var inte svaret jag var ute efter. Utan det var det som fanns nere på botten.  Erkänner att det var svårt.

Det var musslor.

Vid slutet på Råstasjön, vid bron, där sjön övergår till en å, hittade vi en hel del av dessa blötdjur. Det kanske inte är så lätt att se på bilden, men det är en mängd musslor som ligger i vattnet. Undrar om jag ska ta och plocka några för att kolla om jag hittar pärlor. Nu är det ju förstås, ett fåtal av musslorna som kan producera pärlor. Flodpärlmussla vet jag att det finns några som heter.

Här visar jag en lite större bild.

Tack än en gång för att ni var med i gissningsleken.

Minus sex grader och sol, härligt väder. Vi vandrade i en timme och tjugofem minuter, i morse, efter det var jag rätt så mör i ryggen.

Gick förbi detta.

Kan ni se vad det är?

En liten aforism att begrunda.

Fantasin är en bra krydda, men kan vara lisvfarlig som huvudrätt.

Oj, det där kunde ni lösa direkt tydligen. Bildfrågan i går. I morgon måste jag göra det lite svårare, ska försöka att hitta något motiv.

Det var min mysing som hade trampat till på en isskorpa så att mönstret liknade ett spindelnät eller en krossad fönsterruta. Men ni var så duktiga allesammans och tog det rätta svaret på en gång. Jag och mysingen som är så barnsliga håller nämligen fortfarande på med detta att trampa sönder is för att det är så roligt, roligt krasande ljud också. Men ni kanske är så "stadgade och vuxna" så ni gör inte sådana fånigheter.

Så vill jag glädja alla ni som är trötta på vintern. I går kom våren, för vi såg det i morse.

Fiskmåsarna vid Råstasjön har kommit. Det var alldeles fullt vid sjön. Förstår bara inte var de får sin mat ifrån. Det finns visserligen en vak på sjön men den är inte stor.

Svårt att fånga någon bra bild på de vita fåglarna i luften.

Här syns det kanske flera.

Fick också en bild på ett ishjärta i morse. Det bara låg där framför mina fötter, bara några centimeter stort, men ett hjärta tyckte jag att det såg ut som.

Min mysing var på distriktsårsmöte för SPF hela dagen igår och då han kom hem så hade han med sig denna söta kattfamilj.

Jag har satt en tändsticksask bredvid så att ni kan få en uppfattning om så små kattungarna är.

Nu ska vi strax iväg. Ha en underbar fredag och njut av våren. Jag njuter av vintern på våra tidiga morgonpromenader. Det är 5-6 grader kallt för det mesta då vi går ut.

Vissa saker, eller människor, förstår jag mig inte på.

Då vi vandrade ut i morse fanns det ett anslag vid utgången att strömmen skulle vara borta någon gång emellan 10-12 den 4/4, alltså idag. Igår eftermiddag då vi kom hem, såg vi ingen uppgift om det.

Den planeringen, eller framförhållningen är ju lika med noll. För det finns faktiskt personer som inte går ut på morgonen och kan se detta. Mycket kan ju då gå snett, eftersom nästan allt nu för tiden går på el. I värsta fall blir man fast i hissen, eller att ett telefonsamtal bryts mitt i, ett viktigt sådant.

Men nu till något helt annat, innan strömmen försvinner och jag måste släcka ner datorn.

Idag tänker jag ställa en fråga till er.

Vet ni vad denna bild föreställer?

Solen skiner, minus fyra grader och nästan ingen blåst. Härligt promenadväder, så vi var ute ifrån tio minuter i sju till halv nio, ungefär. Sedan var vi hungriga och ville ha frukost.

Vill visa en bild av den 89 åriga damen som vi har lärt känna under våra morgonturer.

Det gick några år innan någon av oss tog första steget och började hälsa och sedan prata med varandra.

Vi kom då underfund med att hon och jag är ifrån nästan samma plats i Ångermanland. Ja, det är ju ett antal mil emellan. Jag kommer ifrån Trehörningsjö och hon ifrån Gottne, där jag dessutom har kusiner. En syster till min mamma bodde där medan hon levde, fick 3 pojkar och 3 flickor och det var en familj som Aina, som hon heter, kände. Men, både hon och jag flyttade ner till Stockholm i tonåren, för att kunna försörja oss. Då som nu var det svårt med arbete i glesbygderna.

Aina går varje morgon runt Löstsjö och Råsunda sjön, över en halv mil. Hon är en glad och pigg dam som har nära till skratt. Det är så roligt att ha lärt känna henne. Hon hade aldrig varit i Centrumkyrkan, den kyrka som jag tillhör, då hon träffade oss, men nu ses vi där också ibland på sånggudstjänster och hon trivs där, säger hon.

Oj, så tiden går. Nu har jag lite att greja med och sedan ska vi gå till vår lilla sångkör och sjunga och ha trevligt en stund.

Jag får titta in till er sedan. Ha en finfin dag.

I morse endast 5 minusgrader så det går emot vår, vad "gubben" än tycker.

Vi möter nämligen en man nästan varje morgon som älskar sol och sommar och avskyr denna kalla årstid. Vi brukar pratas vid och för det mesta har det den senaste veckan handlat om att han vill gå i kortbyxor, vill ha vår alltså.

I morse var han arg, fräste och svor.

"Nu räcker ..... för.... har det blivit ..... av denna.... och detta....." Punkterna är svordomar.

"Det är lite halt på vissa ställen bara", försökte jag.

"....har aldrig varit med om.... vinter. Så nu får det.... i.... vara nog".

"Men vänta bara snart är det vår och sommar igen", ropade jag efter honom, för han bara gick.

Mysingen förstår honom.

På tal om mysingen, ni ville ju veta hur jag lurade honom i går. Det var en bagatell bara. Vi brukar gå två sjöar runt, cirka 6 km på våra morgonpromenader, men den senaste tiden har vi endast gått halva sträckan flera morgnar. Ibland orkar jag inte. Mysingen försöker för han vill så gärna få mig runt hela vägen.

Så i går morse sa jag då vi kom till Råstasjön:

"Jag tror inte att vi ska gå runt hela". Han blev ledsen men tog lydigt och snällt den andra vägen och vandrade iväg. Och, jag gick åt andra hållet. Vi fick oss ett gott skratt då han upptäckte att jag inte gick bredvid honom. "April, april, jag kan lura dig vart jag vill". Så enkelt och barnsligt var det.

Annars, påskhelgen har varit bra. Lite gudstjänst besök, lite besök hemma här, lite god mat och lite av varje.

Nu är det april och aprilvädret har inte satt igång än. Himlen är alldeles blå, solen lyser. Vad kan man mera önska?

Dessa vackra tulpaner fick vi på långfredagen. I mitten är det blåbärsris. Undrar om det blommar och blir blåbär?

Idag är det den dag som vi får lura varandra. Det är länge sedan jag ägnade mig åt det men i morse kunde jag inte låta bli, utan jag lurade iväg mysingen. Det är första gången som jag har gjort något liknande, fast vi har känt varandra så länge.

Minus 7 grader och en stor sol lyser på himlen, ett härligt gåuteväder. Men det kan vara förrädiskt halt på en del ställen, i lite mörkare partier.

Här var det svårt att gå. Gångstigen var helt och hållet isbelagd och även på snön till höger har det frusit till is. Det är inte bara snö utan en ishinna som var jättehal. Svårt att ta sig förbi.

Men denna is, som ser ut som ett hjärta, kunde vi gå runt om. Mysingens skor kom med också.

Jag har ju pratat här i bloggen om den "läsande mannen". Här har jag fått ett bildbevis. Ni kan se att han håller tidningen i högra handen, och läser.  I ur och skur kan vi möta denne man på våra morgonrundor. Alltid läsande sin morgontidning. Vi har till och med mött honom då han har kommit gående och läst sin tidning, under ett paraply i hällregn. Tycker bara att det ska vara lite svårt nu då det kan vara halt för han verkar inte titta upp så mycket. Men, skenet kan bedra.

Hoppas att vi och ni får en finfin Annandag Påsk.