Söndag, vilodag och det har det varit och är. Besökte Centrumkyrkan på en förmiddagsgudstjänst. Det kändes bra att få några ord på vägen. Sedan tycker jag mycket om sång och musik och det är det en hel del i den kyrkan.

Vid halvsju tiden i morse gick vi ut på en runda och tog stavarna med oss. Dessa stavar som vi köpte i en sportaffär för flera år sedan men bara använt sporadiskt. Det ska ju vara så nyttigt att "gå med stavar". Men, varför känns det inte så då? De är i vägen på något sätt. Hände en 3-4 gånger att jag satte staven i foten. Kan ni fatta? Hur klumpig får man bli?

Efter en halvtimme hade jag ont i nacken och axeln. Efter en och en halv timme då vi var nästan hemma var jag trött och slut och ville slänga stavarna all världens väg.

Här ser ni mina stavar tillsammans med mina nya skor som jag skrev om att jag fick ont av.

Att vi tog stavarna med oss i morse berodde mycket på att min man hade fått förfrågan om han kunde leda en grupp med pensionärer som går med stavar, cirka 3 timmar, till olika platser runt om i Stockholms området, inkl. nå´n rast. Deras ordinarie ledare har sagt att han vill sluta och inte ha detta uppdrag längre, inom SPF. Min man är mycket tveksam till att åta sig detta. Om jag hade kunnat vara med så vore det en annan sak, men jag tror inte att jag klarar det.  Kan ärligt säga så efter morgonens tappra försök.