Vi skulle åka in till sta´n med tunnelbanan en dag.

Kom lite tidigt ner till perrongen, så vi fick vänta. Det fanns två bänkar som stod bredvid varandra som var upptagna av sex unga flickor. Dom verkade inte känna varandra och alla satt de och knäppte på sina mobiler. Det såg rätt så festligt ut. Så kom det en annan ung tjej och fick plats längst ut på ena sidan och hon tog upp en bok och började läsa.

Då tänkte jag. Det finns hopp, alla måste inte hålla på med dessa nya underverk som verkar ta så mycket med tid i anspråk. Så fort en ung person (kanske mest unga) står eller sitter och väntar så kommer mobilen upp. Är det tidsfördriv eller?  Och, som det pratas i dom. Otroligt. Jag har visserligen en mobil, så jag har inte något emot dom, tvärtom, men utvecklingen skrämmer mig lite. Var och varannan sitter på tunnelbanan och skriver, läser eller pratar i sin mobil.

Igår morse då vi vandrade ut såg jag en liten, liten tjej i en barnvagn som satt och tryckte på knapparna på sin mobil. Det såg ut som om hon skrev, men det kanske inte är så vanligt att en 3-4 åring kan skriva. Jag tror att hon går miste om mycket i naturen, det finns ju en hel del att se, höra och uppleva.

Jag skulle inte ha tid att hålla på med mobilen på mina promenader.

Ett hjärta i bilen var det någon som hade satt upp.

Dessa hjärtan har jag sett de senaste dagarna.

På denna bild finns det flera hjärtan. Någon har tydligen slängt en del av sina sopor på marken.

Avslutar med en hjärttårta som jag såg i fönstret på ett konditori. Någon som friar.