Min man och jag var ute och gick en dag, det var lite halvmörkt.

Då vi skulle gå över vid ett övergångsställe kom det ett gäng med unga killar på åkbrädor. De var kanske i 10-14 års ålder, det gick lite fort så jag hade svårt att bedöma det.

En av killarna saktade in då han såg mig och ropade:

”Stöder du Rosa bandet”?

”Jaa”, svarade jag lite förvånad. Han log och nickade lite gillande.

Förresten hur kunde han veta det? Men, så förstod jag. Jag hade ju ”Rosa bandet” på mig på jackkragen, en rosa rosett som reflekterar, den sitter ju där varje dag så jag tänker inte på det.

Förvånad också över att en sådan ung kille visste vad det var, vad det står för.

Som det står här på ett av mina Optimistkort.

Det finns alltid något,

som kan få oss

att känna förundran.

Orden är illustrerad, här på bilden, av en som har fått en fluga på näsan. Jag blir alltid så full i skratt då jag ser detta kort. Tänker mig en som förvånad, med ögonen i kors, tittar ner på sin näsa.