Ja, det var vad jag var på igår.

Det är inte så hemskt som det låter utan var mycket intressant.  

Halv åtta på morgonen gick vi ner till vår SPF lokal och där utanför hämtade en buss upp oss, cirka 40 glada pensionärer, för en bussresa till Nora. Dagmar Langes hemstad, eller Maria Lang som vi kanske känner henne som. Hon var född i Västerås men bodde efter pensioneringen i Nora, där hon fick sina uppslag och skrev sina deckare. Hon var mycket produktiv, skrev 43 böcker för vuxna och 4 st ungdomsdeckare under 40 år.

"Så liten stad, så mycket smak" ett uttalande om Nora av Anna Maria Lenngren, en annan författarinna.

Då vi anlände till Nora möttes vi av en systerson till Dagmar Lange, Ove Hoffner.

En 74-årig man som guidade oss genom Nora och vi fick se de platser där Lange hade vandrat i mörka nätter för att få uppslag till sina deckare. Hoffner berättade, spelade, sjöng och framförde teaterscener från hennes böcker. En mycket kunnig man, som visste mycket om sin moster och hur hon hade levt och arbetat.

Mordplatserna finns kvar och för Noraborna är det status att ha ett Maria Langlik i garderoben.

Vi fick bland annat höra om Plåtslagare Adamsson, doktor Bringel, Pontus Wijk med flera. I ett buskage låg en docka av en kvinna i naturlig storlek. Bredvid fanns en kudde, en kniv, ett rep och en flaska arsenik. Så fick vi gissa hur denna kvinna blivit mördad. Inget  blod på kniven, inget läppstift på kudden, flaskan var inte öppnad, alltså var det repet, hon hade blivit strypt.

Lunch fick vi äta på Maria Langs krog som fanns i ett kyrkstall från 1700-talet.

Efter lunchen besökte vi Göthlinska gården. Ett av de vackraste trähusen i Nora, ifrån slutet av 1700-talet. Nu är det obebott, men används av staden till möten m.m

Huset och dess inredning är bevarade exakt som de såg ut när den sista familjemedlemmen, dottern Ingrid Göthlin, bodde där, tillsammans med sin kusin, efter föräldrarnas död. Dottern hade skrivit i sitt testamente att allt skulle vara kvar och ingenting fick ändras.

En enormt stor trädgård som sträckte sig ända ner till sjön.

Mysingen och jag besökte också Nora kyrka. Som ni ser har de kvar en gammal telefonkiosk. Ja, inte kyrkan utan staden.

Mycket vackert inne i kyrkan.

Det blev en lång, men intressant dag, vi var inte hemma förrän vid cirka 20.30 och eftersom det var så varmt ute, cirka 27 plusgrader i skuggan, så blev det lite väl jobbigt. Men trevligt var det.