Plus sex grader i morse och det har småregnat lite. Vi tog bara en liten promenad mellan jobben i tvättstugan. Mår bra så jag har inget att klaga över.

Jag måste ju säga att jag är mycket tacksam över att hjärtat har hållit sig på normal nivå den senaste tiden. Fick förmaksflimret en gång under vår resa och en gång sedan jag har kommit hem. Det är mycket ovanligt då det gäller mig, att hjärtat håller sig så lugnt, jag noterar så jag vet hur det har varit. Tjugotvå gånger under november och december med i genomsnitt tolv timmar per gång.

På tal om hjärtan. Jag brukar ju se hjärtan lite varstans omkring mig så även på vår resa. Visar några här.

I gatstenen i Norrköping såg jag detta spruckna hjärta.

Det här liknar bara ett hjärta, men det stack ut så mycket bland de andra stenarna uppe på berget, både till färg och form.

Dessa tre fanns inomhus hos några av mina syskon. Jag hade ju förmånen att träffa fyra syskon den där tiden. Så halva syskonskaran kan man säga.

Hoppas att vi alla får en bra dag.

Jag har blivit så långhårig så jag ska besöka frissan idag. Tänkte att jag kanske kunde bli lite finare till resan i morgon. Åker på en bussresa med Par Bricole, men bara över en dag.

Jag är mycket fascinerad över dessa runstenar från förr i tiden. Tänk att kunna tyda detta.

Det är i alla fall Rökstenen, ifrån första hälften av 800-talet. Troligtvis med världens längsta runinskript. Den finns vid Röks kyrka, Ödeshög i Östergötland.

Detta är Röks kyrka.

Heda kyrka, ligger norr om Ödeshög. En märklig medeltida kyrka, annorlunda och häftig.

Vi hämtade upp min syster Gun-Marie i Ödeshög, Hon var och hälsade på sin dotter och för att fira ena barnbarnets födelsedag.

Sedan åkte vi vidare och besökte Linköping där vi hälsade på hos min bror Knuth och hans fru.

Passade då på att titta in i Linköpings domkyrka.

Lite ovanlig ljuslampa fanns där. Mycket vacker tycker jag. Har sett den på TV flera gånger då det har varit TV-utsändningar därifrån.

Vår resa fortsatte till Årnäs. Två mil ifrån Mariestad. Där hälsade vi på hos min syster Margit. Då fick vi tre systrar några dagar tillsammans.

Det blev också tid för att titta till den femte domkyrkan på vår resa. Mariestads.

Där det fanns möss att leta efter.

Vi hade ju tittat på Trandansen vid Hornborgasjön, som jag skrev om i tidigare inlägg, en dröm som jag har haft. Nu ville vi också förverkliga en annan liten dröm. Upp på Kinnekulles topp.

Det småregnade och ju längre upp vi kom desto mer tätnade dimman. Så vi såg inte många meter framför oss. Som tröst åt vi en mycket god lunch på restaurangen där.

Någon av dagarna vi var i Årnäs, på en av vandringarna, kom vi mitt i skogen till denna grav. Min syster Margit berättade den tragiska historien om den unge mannen som är begravd här.

Sjömannen Carl Roos hade innan han begav sig ut på en sjöresa ådragit sig en knäskada som behövde behandlas men han fick ingen behandling, besättningen var hård. På resan blev Roos mycket sjuk och kaptenen misstänkte att han hade fått kolera, detta var år 1850. Ingen vågade besöka den stackars mannen så han fick varken mat eller vatten på flera dagar. När båten var ute på Vänern hade det gått så illa att mannen dog, endast 25 år gammal. Mycket talade för att det var blodförgiftning som hade drabbat Roos men misstanken om kolera gjorde det så att då båten kom till Årnäs förde de mannens kropp mitt ut i skogen där hans grav nu ligger. De vågade inte begrava honom i byn, på grund av smittorisken.

Fortfarande efter så många år finns det någon eller några som sköter om graven och sätter blommor. Staketet runt om målas och graven kallas Rosens grav.

Idag har vi regn, rätt så häftigt regn. Men vi hann med en morgonrunda innan.

Hoppas att ni alla får en trevlig helg.

hur fin och annorlunda kyrkan är i Habo. Jag tänker då mest på insidan.

En träkatredal skulle man kunna säga. 

Klockstapeln.

Visar lite av insidan också, just från denna kyrka för det var speciellt. Målningar ifrån golv till tak,  som illustrerar bl.a.  Luthers katekes. På sidoväggarna var det tio Guds bud, trosbekännelsen fanns under läktarna och väggarna ovanför, Herrens bön. Kyrkan visar hur det var förr i tiden, loger för det "finare" folket, bänkar för bönderna och läktare för torpare, pigor och drängar. Skönt att den tiden är förbi, men det är speciellt att det är bevarat så att vi kan känna historiens vingslag.

Vi var ju också och besökte Dalénmuseet i Stenstorp. Blev guidade där av en äldre man som visade och berättade om Gustaf Dalén, hans liv och företaget Aga.  Agafyren, känner väl nästan alla till. Genom den konstruktionen som han gjorde med Agafyren, ni vet, så att lamporna kunde blinka i fyren, räddades tusentals sjömäns liv. Det var en mycket kunnig och duktig företagsledare och  uppfinnare. Han fick Nobel priset i fysik. En  del av prispengarna delade han ut till sina anställda. Dalén miste sin syn i en olycka 1912 med gastuber, skulle testa  maximal tryckhållfasthet, men, otroligt nog, han fortsatte ändå som företagets ledare, med den äran.

I museet visas det mycket av så´nt som följde i spåren av Daléns uppfinnaranda. T.ex Aga bilen, den var häftig, spisen, filmprojektorer, radio och TV-apparater, kuvöser, mätinstrument, hjärt- och lungmaskinen och mycket mera.

Kommer ni ihåg att jag hette Optimist förut på bloggen istället för Wiolettan? Nu har jag fått ett eget optimistmärke, just ifrån Dalén museet.

Gränna, där började det regna,  så det var inte skönt att vandra ute för vindarna var kalla.

Vi har förut sett det berömda André museet några gånger så vi gick och köpte en polkagris, på ett ställe där vi förut hade sett då de tillverkade dessa "grisar", som Gränna är känd för.

Vi bodde bra till med utsikt över Vättern om det hade varit någon sikt.

Vi satt inte heller ute och åt någon gång under resan, men det gjorde då rakt ingenting.

Denna ingång berörde mig. Undrade så hur det såg ut där inne i den mörka fängelsecellen

 Huset låg alldeles vid domkyrkan i Västerås.

Hårda straff var det på den tiden. Undrar t.ex vad det skulle bli för påföljd då, av att klottra på skylten som det var gjort på denna?

Hällristningar

Skulle gärna vilja veta vad det står och vad symbolerna betyder.

Medevibrunn besökte vi också, men allt var stängt. Det är ju ett byggnadsminne och det fanns många gamla fina hus att titta på.

Medevi brunn är känd sedan medeltiden och användes troligvis redan under forntiden som undergörande källa. Den så kallade Rödkällan var mest känd vars vatten ansågs bota svagsinta och ofruktsamma.

Bebyggelsen kom i slutet av 1600-talet och under 1700-talet. Brunnskykran, till vänster på bilden, är ifrån 1771.

Vet ni vad detta är? Jo en Gånggrift. En grav från bondestenåldern, från omkring 5.000 år sedan. Otroligt.

Den här vackra kyrkan finns vid Hornborgasjön.

För dit var vi också. Jag ville så gärna se trandansen. Jag fick se det men det regnade den dagen vilket var lite otur. Men, många tranor såg vi och dansade gjorde en del. C:a 15.000 var dom den dagen vi var där men det hade varit 23.000

En till domkyrka, nämligen Skaras. Fjärde domkyrkan vi besökte under vår tripp.

Den här "statyn" fanns inuti kyrkan.

Oj, tiden går. Snart får jag veta vad mitt PK värde är. Tycker inte om detta att behöva gå en eller ibland två gånger i månaden och stickas i fingret. Men jag gillar alternativet ännu mindre.

Dessa cyklister facinerade mig, i Västerås, på Stora Torget.

Cyklande Asea- arbetare på väg till sina jobb.

Detta är Strängnäs domkyrka. Domkyrka nr 2 som vi tittade in i, på vår resa.

Åsa gravfält i Strängnäs kommun var vi och tittade på, härstammade ifrån Stenåldern. Det ligger högt upp så man får en fin utsikt över Selaöns landskap

  Hotellet i Strängnäs gav en känsla av hemtrevlighet. Första lilla bilden.

 Vi besökte stadsmuseet och arbetsmuseet i Norrköping. Mycket att se och lära.

Vi tittade också på hällristningar utanför Norrköing, Himmelstalund.

Som jag förut har nämnt. Jag älskar att gå in i kyrkor. En del var låsta men vi kunde vandra utanför.

Bland annat i S:t Marias kyrka och Risinges gamla kyrka. Båda två annorlunda sevärdheter.

Här kom ett stadshus med också, samt en vacker kvarn.

Tiden går fort. Nu ska jag strax iväg.  Vi är "brevduvor" både mysingen och jag, för SPF:s räkning, delar ut medlemsbladet till en del medlemmar. Spännande att se vad stegmätaren står på efter den rundan.

Ha en bra dag.

Vår aprilresa var både rolig, intressant och lärorik. Jag har ju inte rest så ofta innan jag träffade min mysing, och därför inte sett så mycket av allt det som finns i vårt land. Mysingen är van att resa, det började då han var liten. Hans föräldrar tyckte om att se sig omkring och de generna gav dom vidare till sin son.

Det var annorlunda för mig, jag har inte vare sig haft råd eller möjlighet förut men som pensionär är det bara hälsan som stoppar, eller ohälsan kanske.

Denna aprilresa besökte vi ett otal antal platser i Väster och Östergötland. Vi tittade på en mängd kyrkor, bland annat 5 st domkyrkor. Jag tycker om att besöka kyrkor, atmosfären, stillheten och allt som påminner om förr i tiden.

Första kyrkan vi tittade in i var Västerås Domkyrka.

Samma dag besökte vi Anundshögarna.

Jag orkade upp för denna trappa. Garanterar att den var mycket jobbiare än den ser ut, tycker jag, för mysingen var det en enkel match.

Här syns det att jag kom upp. Ni ser väl skuggan av oss därnere, fast vi var uppe? 

Mysingen beundrar utsikten uppifrån den enormt stora gravhögen, samt över den gamla vikingavägen.

Anundshög är Sveriges största gravhög, 9 meter hög och med en diameter på 64 meter.  Är ifrån tiden 600 - 1000 efter Kristus. Högen är byggd på ett bottenlager av lera och där har den döde bränts. Resterna har sedan täckts med ett röse av stenar och på stenarna lades jord och grästovor. Ett enormt arbete där många människor deltog. Tänk så de gjorde förr i tiden, då de ville hedra sina döda.

Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds bror.

 En runsten som mysingen försökte tolka.

Mer om vår resa och fler bilder förhoppningsvis i nästa inlägg.

Skulle önska att ni kunde säga detsamma, men statistiken talar sitt tydliga språk.

Men, jag är i alla fall tillbaka ifrån allt som har varit den senaste tiden. Det ska vi inte tänka på nu utan se på dagen idag.

Första maj.

Otroligt, men det snöade i morse och  blåste kallt. En minusgrad. Tycker synd om alla blomster som kanske fick en liten chock inatt.

Så här såg det ut denna dag 2012. Mona Sahlin går längst fram i tåget, bakom de röda fanorna. Varför har de inte svenska flaggan förresten? Det har vi, uppsatt på balkongen.

Så här 2013, nästan inget grönt på träden.

Idag första maj 2014 är det  betydligt grönare ute och våren har kommit längre. Denna bild är tagen idag på samma ställe, ifrån vårt fönster, som föregående bild.

Vi bor ju så till så att vi ser första maj tågen nedanför vår balkong , tågen som är på väg till Tornparken, där det blir uppträdanden och tal av Stefan Löven, som ni här ser i mitten av bilden.

Jag ska pö om pö läsa ifatt mig hos er, så här efter min rätt så långa bortovaro. Kanske kan jag också visa lite bilder ifrån vår resa i Väster- och Östergötland.