Förr då jag arbetade heltid och Peter mitt bonusbarn, var i förskoleåldern, så var lördagar och söndagar de dagar som jag kunde ägna mig åt hemmet och allt vad det innebar. Men även då, försökte jag att inte jobba på söndagar och nu då jag har alla dagar ledigt så fortsätter jag med att inte jobba då det är söndag. Förstod ni det där?

Som idag då.

Ut på morgonpromenad kl. sex, därefter frukost.

Sedan tog vi bilen och bilade rakt genom tre städer, Sundbyberg, Solna och Stockholm till södra sidan av stan och Skogskyrkogården. Nja, det blev ju inte hela städer. Där satte vi två vackra höstblomster och sedan till Haga norra kyrkogård och till sist Duvbo kyrkogård. Titta till, plantera och sköta om våra närståendes gravar, de som har gått före oss, tycker jag är viktigt.

Har också hunnit med att lyssna på förmiddagsgudstjänt på TV. Hörde en så´n fin sång.

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination,

bortom det vi kallar tid och rum.

Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration

till att möta åren som jag nu har framför mig.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för

ska jag aldrig släppa taget

om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.

Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för

ska jag aldrig släppa taget

om detta osynliga land som kallas himlen.

Ett litet hjärta framför på stigen, vid vår morgontur. Det ser lite sprucket ut.

Trevlig söndag önskar jag er. Nu ska vi greja lite med lunchen.