Jag såg några helt underbara hundar ute en dag.

Här, där jag bor verkar var och varannan ha hund. Men nu var det inte bara en hund utan flera.

Först kom en ung kvinna rastande fyra hundar. En schäfer, en labrador, en pudel samt en som jag inte vet vilken ras, någon blandras. På långt avstånd såg jag pudeln stanna och göra ifrån sig, damen plockade upp,. Då de kom närmare mig var det labradorens tur, damen plockade upp. Men då hon gjorde det hade hon inte koll på att hennes flock spärrade vägen för mig, med hundbanden. Jag är inte rädd för hundar men har blivit biten av en, därav känner jag en viss respekt för obekanta hundar. Så jag stannade snällt och väntade tills damen hade "plockat" färdigt. Så lyfte hon blicken och fick syn på mig där jag stod och bidade min tid.

"Oj, då", sa hon.

Ja, vad kunde hon annars ha sagt. Inte mycket, kanske förlåt. Men mig gjorde det inget, jag hade inte bråttom.

Det finns flera hunddagisar här i närheten av där vi bor. Heter det förresten så, hunddagis? Dagis har ju övergått till att vara förskola.

En manlig ledsagare hade inte mindre än fem hundar, eller var de kanske sex stycken. Vilken pli han hade på dom, de lydde direkt, fantastiskt roligt att se. Det som jag uppskattar mest då dessa, ska vi kalla dom "skötare", kommer med sina många hundar är att ingen av hundarna skäller. Annars kan det ju vara ett rysligt gläfsande på små hundar, men inte dessa, de småspringer så lätt och enkelt bredvid de stora och verkar att må bra. Då njuter jag.

Denna bild har jag tagit vid ett annat tillfälle.

Min ena systers sons ena hund. Bilden tog jag för några somrar sedan. Helt underbar hund.