Lördagen är för många en ”äntligendag”.

Äntligen är arbetsveckan över.

Äntligen får jag koppla av med familjen.

Äntligen kan jag träffa min käresta.

Äntligen har jag tid för mig själv.

Känner ni igen er? Det är många som har lördagen som en dag att se fram emot och det kan börja redan på måndagen, eller kanske på söndagen.

Ska man tycka synd om dessa personer?

Har de så tråkigt alla andra dagar att helgen blir som en liten oas.

Nej, jag tror inte det. Ja, det finns ju ingen regel utan undantag, men i stort sett.

Att ha något att längta till, att se framemot, det är en gåva. För det betyder att man har ett liv, och det tycker jag är värdefullt.

Temperaturen har fallit, bildligt talat och även på riktigt. Denna låg på vår promenadväg, hur den har kommit dit kan man bara gissa sig till. Det verkar finnas många slarviga människor i vår Herres hage.