Satt just för en stund sedan och tittade ut igenom fönstret.

En mycket vacker syn mötte mig. Gröna, gula, bruna och röda löv, i olika färgnyanser. Undrar till exempel hur många gröna nyanser det finns?  Hur som helst är det vackert på sitt sätt.

Det för mig tillbaka i tiden i tankarna, cirka 50 år. Oj, nu verkar det för många en hel livsålder, och visst, det kan det vara för somliga, men än lever jag.

Till ämnet, för ett halvt sekel sedan. Då hade jag förmånen att få tillbringa många helger tillsammans med blinda barn och tonåringar från Tomteboda blindinstitut. Det gav mig, bland annat, två nyttiga läxor för livet.

"Ta inte din syn för givet".

"Var glad och tacksam".

Det jag mest kommer ihåg var deras livsglädje och tacksamhet. Tacksam att jag hjälpte till att ta hand om dom, ta en promenad, sjunga med dom och läsa någon bok. Istället för att verka bitter över sitt öde visade dom en ovanlig, för unga i den åldern, tacksamhet. Det behövdes inte mycket för att glädja dom.

Dessa unga människor, fast de inte kunde se trädens grönska eller inte  skilja på mörker och ljus, så var de full av livsglädje och energi. Många av dom hade aldrig sett höstfärger, naturens skiftningar, eller annat. En flicka hade ramlat på isen som 10-åring så hon visste vad färger var och mindes en del.

Dessa åtta ungdomar lärde mig mer än vad de vet om.

Ha en bra dag. Jag har lite att stå i, men tittar in till er då det blir tid.