Lite trött idag så det får bli, i mitt tycke, en söt liten historia.

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han
skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste 
verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen
stövlarna sitter på så säger Oscar:

 De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger,
stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem
och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.. Då
säger Oscar:

Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla
Oscar som tittar på henne med fiskblick.

Ok, säger hon, vi tar av dem då! Och sätter igång med samma träning som tidigare.
Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då:

Det är inte mina stövlar, dem är brorsans, men mamma vill att jag skall
ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på
stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på
honom, halsduk och frågar:

Var är dina vantar?
Jag la dom i stövlarna.

Vill visa en bild av Lyckliga Lotta. En krukväxt som jag fick av min bror på försommaren någon gång, Blomman är så snäll. Den blommar nästan jämt. Några blommor, fina ett tag, vissar och försvinner. Men, rätt som det är kommer det nya. En tacksam växt. Vet inte hur många gånger den har blommat om.