Jag och mysingen har länge försökt att gå ner i vikt och det kryper sakta neråt.  Mysingen har sedan han flyttat in hos mig gått ner 15 kg, det tycker jag är mycket bra gjort. Han har ju haft lite för många kg på sig för att det skulle vara nyttigt.

Vi har upptäckt att det är bäst att inte hasta alltför för fort utan ta det pö om pö så håller vi vikten sedan. Han har nu bott här i åtta år.

Så tänkte jag att nu ska jag kolla mitt BMI, det ska ju vara så viktigt att det inte är för högt. Söker upp det på Internet och skriver in mina data och läser till min förfäran:

Ditt BMI är 25,3 vilket betyder att du har viktklassen Övervikt.

Men, sedan läste jag fortsättningen och då stod det: För att komma ner på normalvikt behöver du gå ner 0.8 kg.

Blev genast gladare, det är ju knappt ett kilo ju. Så det är bara att kämpa vidare.

Nu är det ju så också att man kan må hur bra som helst fast man kanske väger lite för mycket. Jag tycker att känslan är viktig. Mår man bra och trivs så tror jag att det är bra. Men jag vill vara smalare.

Fröken i skolan ville veta lite om barnens framtidsplaner och frågar lilla Karin:

"Vad ska du göra när du blir så stor som jag"?

"Banta", svarade Karin.

Det finns många sätt att behålla en bra vikt och hålla sig i form. Ett sätt är att cykla. På min och mysingens promenad på morgnarna går vi ofta förbi denna pelare. Den sattes upp för cirka 2 år sedan, tror jag, och visar att det sedan dess har det passerat 100 000 cyklister, här vid Ursviksvägen. Denna morgon var det 14 st. bara,  men det var i tidiga ottan.