Har ni sett?

Denna, i alla fall för mig, ovanliga bil såg vi parkerad, julröd kanske jag kan säga, en färgklick.

I morse var det första gången på länge som jag och mysingen gick runt båda sjöarna, Råstasjön i Solna och Lötsjön i Sundbyberg. Lite jobbigt blev det allt men nyttigt. Nja, förresten, jag tvivlar det kan väl inte vara så nyttigt att bli så fruktansvärt trött och få ont i nacke, rygg och höfter?

Vi tycker om att vandra ut på morgonen, före frukost, men den senaste tiden inte så långt. Förhoppningsvis ska det bli bättre framöver.

Vid Råstasjön mötte vi en tjej i rullstol. Vi brukar se henne ofta hon är så duktig och pinnar på rätt så snabb med armarna för att komma framåt.

Vi hälsade "Godmorgon", som vi har gjort den senaste tiden till henne. Hon svarade glatt. Sedan då vi nästan var i Sundbyberg, kom hon åkandes igen. Var det kanske 2:a varvet.

"Och du kämpar på", ropade jag till henne, då hon åkte förbi.

"Det är så trevligt att se er varje morgon", ropade hon tillbaka.

Jag tappade nästan hakan. En ung tjej, som sitter i rullstol och kämpar sig fram har lagt märke till oss. Två gamlingar, nej men 70 år och lite till i alla fall.

Vet inte riktigt vilken känsla jag fick. Är det så att vi ser så åldersstigna ut så att hon är förvånad varje dag som vi kan vandra på motionsslingan. Tycker hon att vi ser äldre ut och skröpligare för varje dag? Tänker hon, oj dom kom ut i dag också?

Nu har jag bestämt mig. Jag tar det som en komplimang. "Roligt att möta er varje morgon, pigga, alerta och glada, jag blir så glad då jag ser och hör er prata och skratta". Så kan jag hoppas att hon menade.

Så här såg hon oss ungefär, för denna bild har jag tagit i år, fast inomhus. Jag kommer inte ihåg var, men någonstans där det var smalt och en spegel, verkar nästan som en hiss, eller en dörr med en spegel.