Det är mycket lurigt att gå ut nu på våra trottoarer, ömsom grus ömsom ishalka. Vi gick en snutt igår men hade satt på oss broddar och de kom väl till pass, behövdes verkligen. Jag hoppas att alla som kan, tar på sig broddar för vissa gator är inte isfria och väderleken är också lurig. Grader omkring nollan, antingen några grader plus eller minus, det bäddar för ett svårgått underlag.

Jag är så tacksam att jag har mysingen att hålla i handen, i vått och torrt, i snömodd och halka. Det är guld värt för mig som är kanske lite vinglig och ostadig ibland. Han är bra att ha för mycket annat också. Just nu till exempel står han i köket och håller på att göra en pannkakssmet, så då vet ni vad vi får till lunch, bland annat. Torsdag idag.

Häromdagen åkte vi till min äldste bror i Farsta som bjöd på en underbar trerätters middag. Förrätt en jättegod soppa, måste be om receptet, huvudrätt thailändsk wokgryta med toppensmaker och efterrätt en mousse toppad med olika rostade mandlar och nötter. Ljuvligt.

Då vi på kvällskvisten gick Sturegatan fram mötte vi många människor med granar i händerna, antingen drog de dom efter sig, eller bar. Vi funderade var dessa mängder av granar skulle hamna. Snart fick vi svar. Vid en korsning stod en sopbil som malde sönder gran efter gran. Det doftade så gott för många av granarna verkade inte ha börjat att barra alls. Det verkar som om tjugondag Knut har passerat.

Det märks inte  så mycket på denna bild men det var hundratals människor som passade på att återvinna sina granar.

"Och, himlen var oskyldig blå".  Nej, men skyldigt rodnande.