Fortfarande mycket med snö, förrädiskt underlag ibland. Minus fyra grader. Vi tog en liten runda i morse.

Innan det hade ljusnat.

Igår var vi och lärde oss lite om muskler och om att äta rätt. Mycket informativt och nyttigt.

Har funderat på en sak.

Ska det vara så svårt? Är det bara jag som inte kan öppna förpackningar? Förr har jag inte tänkt så mycket i dom banorna men efter det att min man kom in i bilden har det blivit annorlunda.

Så fort jag ska öppna något så säger han att det där gör jag. Ja visst, för jag sliter upp och fort ska det gå. Med den påföljd att det blir fel och det har han lärt sig under dessa år som vi har bott ihop.

Härom morgonen t.ex så skulle jag öppna ett havregrynspaket, min man var ute och skottade av snön på bilen så jag försökte själv. Fel, ja visst, jag hade öppnat ifrån fel sida. Ett litet märke som jag inte hade sett visade hur det skulle vara. Men det blev öppnat, jag kunde koka gröten, men då han kom in så  gick han bara och hämtade klistret och lagade där jag hade dabbat mig.

Men skam den som ger sig. I morse var det filmjölkspaketet som var oöppnat. Tänkte just ropa på min man men tänkte som så. "Gör jag det mycket sakta, läser var det ska öppnas och tar det lugnt så ska jag väl klara av det".

"Vänta, jag ska hjälpa dig", säger min man, precis då jag hade fått upp paketet. Och, kan ni tänka er, det blev helt rätt denna gång.

Plus till mig, tycker jag i alla fall, väl medveten om att det är jag ensam om att tycka. För alla andra verkar detta vara en barnlek.

Nu ska vi strax iväg och sjunga. Ha en finfin dag och se upp, eller ner, så att ni inte halkar och ramlar.