Idag är det 5 år sedan Lottie avled. Alldeles för tidigt, hon var bara 55 år. Jag tänker ofta på henne och den korta tid vi fick känna varann.
Vi blev "bekanta" genom bloggen och det dröjde inte länge förrän vi träffades. Den första träffen var här i Sundbyberg på en lunch. Hade alltid mycket att prata om och trivdes ihop. Hon var en sådan glad och positiv person. Fast hon hade haft en tuff barndom och även i vuxen ålder haft en hel del besvärligheter spred hon glädje och trivsel omkring sig.
Efter det första mötet blev det flera och hon var hos oss många gånger och vi var också hem till henne. Hon firade julafton med oss, vilket var mycket trevligt.
Lottie var en levnadsglad medmänniska. Glömmer aldrig då vi hämtade henne på Karolinska efter en operation och skulle skjutsa hem henne. Hon var trött, hade lite ont, men sken som en sol då vi kom.
Bilden tog jag hemma hos oss, 2008. Saknar denna solstråle mycket.
Comsi Comsa
14 mars 2015 10:02
Tänk att det redan är fem år sedan Lottie avled. Vilken härlig människa det var, jag minns när nacken började spöka för henne och hon tillslut fick krage ring runt nacken (dumma nacke sa hon alltid).
Träffade henne aldrig men det var nära en gång, vi mejlade däremot mycket speciellt när hon fick beskedet. Tänker fortfarande på henne och det var en person som satte djupa spår efter sig.
Varm kram fina Wiolettan ♥
TantGlad
14 mars 2015 11:34
Så fin hon var. Ja solstrålar kan vi alldrig få för mycket av.
Vi människor som haft det tufft av olika orsaker i livet har oftast lättare att se saker med glimten i ögonvrån. Vi vet vad viktigt det är att skratta i livet.
Förstår din solstråle fattas dig.
Kramar om och hoppas du och mysingen får en fin och skön helg.
Tack för det fina kortert på din vän.
Kraaaam.
http://tantglad.bloggo.nu
Anita
14 mars 2015 13:34
Ja många är de personer man saknar och som man aldrig glömmer. Föräldrar, vänner som man saknar. Men det värsta för min del var när min systers barnbarnsbarn dog. Han var 10 månader gammal. Min systers man var också 55 år och det är rent för tidigt.Så fin hon var och vilket fint leende. Sorgligt när ett liv slocknar. Ha en bra Helg.Kram
http://www.123minsida.se/AnitaPaxi
Bosse Lidén
14 mars 2015 15:56
Sorgligt. Det var fint skrivit av dig. Vissa människor lämnar djupare spår än andra. Helgkram Bosse
Att bara vara jag
14 mars 2015 19:08
Lottie minns och glömmer jag aldrig trots att hon bara var en bloggvän :) Hon var en fin och omtänksam människa. Kram ♥
Lena
16 mars 2015 09:07
Tänk att det var så länge sedan... ja hon var härlig, vi träffades aldrig, men Bloggade med varandra *hjärta* hon var härlig & karismatisk i sin Blogg & vi är många som minns henne fortfarande *hjärta*
Kram kram *hjärta*
http://frallorna.bloggplatsen.se