...och jag har svårt att förstå vart tiden tar vägen. Nu har "de" också stulit en timma av mig, eller lånat då, eftersom jag får tillbaka den till hösten.

Vi har firat vår dag med besked och knappt hunnit med något annat.

"Bröllopsresan", som mysingen hade planerat var verkligen planerad. In i minsta detalj, nästan, det blev lite avvikelser men inte många.

Vi åkte med Blå Tåget till Göteborg och övernattade där på hotell Royal. Blå tåget ägs av Skandinaviska Jernbanor, med fina 60-tals vagnar, restaurangvagn, vita dukar och där maten serveras vid borden.

Det fanns en pianobar på tåget också där det spelades låtar nästan hela resan. Jag passade på att ta en bild då det var tomt i baren. En ung pianist på nerresan och en lite äldre gentleman på vägen hem, underhöll.

Jag hade inte varit i Göteborg förut så det var mycket att titta på. Undrar så vad detta är för roliga skulpturer?

Denna skuptur finns inne på stationen. Står flickan och gråter eller leker hon kurragömma? Hon som har gjort skulpturen är född i Wales och heter Laura Ford.

Då vi kom till centralstationen i Göteborg möttes vi av dessa säckpipare. Oj så de kunde spela.

Hotellet.

Taket i foajen.

Trappan var hur pampig som helst. Bred och med mjuka mattor på. Vi bodde på fjärde våningen. Det fanns ju hiss också. Hotellet är Göteborgs äldsta.

Vallgraven.

Alfons Åbergs Kulturhus.

Avenyn från Götaplatsen.

Våren hade kommit till Göteborg också.

Vackra blommor lyste upp ibland.