Idag känner jag mig gammal. Ja visst, jag är 73 år men brukar känna mig som 27, men inte nu. Både kroppen och själen är en åldring, känns det som.

Jag läste en gång att ungdom inte är en period i livet utan ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft, en seger för modet över rädslan.

Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor. Oro, tvivel, självförakt, rädsla och förtvivlan är likt långa och många år som böjer huvudet och gör att själen förtvinar.

Både den som är 27 år och 73 år har i sitt hjärta förmågan att förundras över sånt som händer, mirakel, att häpna över stjärnlika ting och storslagna tankar, att väcka till liv den barnsliga nyfikenheten över vad som ska ske härnäst, att glädjas över det äventyr som vi kallar livet.

Ett kort ifrån min Optimistlåda.

Ett annat kort från samma låda. Något att tänka på kanske.

Jo, så är det för många av oss.

Men ute skiner solen idag i alla fall, det kan jag se ifrån mitt fönster. Igår kom det hagel. Vädret är som livet, mycket omväxlande. För tillfället aprilväder.