Regn, men vi gick en promenad i morse i alla fall vilket vi kanske inte skulle ha gjort. Det blåste och regnade på samma gång, inte det skönaste vädret att gå i.
Jag hade en del otur i morse. Då vi gick där på trottoaren ner emot sjön kom det en tjej med två hundar en mindre och en nästan som en schäfer. Vi gick lugnt på vår sida av vägen och precis då vi möttes hoppade den större hunden på mig och skällde, utan anledning, om han inte tyckte att jag var ett hot på något sätt. Av trycket så backades jag bakåt men kunde hålla mig på benen.
"Oj, förlåt, jag var inte beredd", säger damen.
Detta ordval säger mig att hunden brukar anfalla vilt främmande personer. Hon var inte beredd, just då.
Vi fortsatte vår vandring och då mötte vi en ung mamma med en liten dotter som springer rätt på mig, men där hann jag väja.
"Jag vann", ropade flickan. Tydligen var det en tävling vem som skulle hinna först ner till vägen mot förskolan. Då hade hon bara det i huvudet, att hinna först, så mig såg hon inte och det förstår jag.
Kontentan av det hela. Idag är jag osynlig och kan gå ut och se hur rufsig ut jag vill i håret eller ha myskläder på mig.
Lärarinnan skulle förklara olika rymdmått för barnen i klassen och sa:
"Först har vi det minsta måttet, centiliter, så har vi deciliter och liter. Men vad kommer sen ovanpå"?
"Korken", sa Henry mycket övertygande.
Bild av en törstig tös som jag tog på Sala resan, som jag berättade om i förra inlägget.
Fel, fel, fel. Bilden är tagen på Kungsgatan i Stockholm. (Det var min man som påpekade det).
Comsi comsa
13 maj 2015 10:33
Det var värst, två krockar samma morgon. :-)
Beredd, som hundägare måste man alltid vara beredd enligt mig då... :-)
Ser du att solen försöker tränga igenom molnen nu, men den lyckas inget vidare....
Kram på dig ♥
http://egopyret.blogspot.com
Bosse Lidén
13 maj 2015 15:37
Du berättar på ett roligt och medryckande sätt men jag gillar inte det där med den stora hunden. Sådant ska man inte behöva råka ut för under sin promenad. Vädret är verkligen omväxlande. Ena stunden njuter jag av sol och värme. Nästa stund behövs vinterjackan och mössa. Tack för korkstoryn. Kram Bosse
Ingrid
13 maj 2015 16:09
Jo du, så är det!
I vår ålder är vi mer eller mindre osynliga allihop.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Piedra
13 maj 2015 16:17
Ibland kan det vara skönt att vara osynlig, just för att man kan gå ut med vilka kläder som helt och rufsig i håret. Men om man blir osynliggjord är det inte alls lika roligt. Det är tvärtom en härskarteknik.
Åh, vad jag ogillar hundägare som inte har koll på sina hundar. Min mamma blev biten av en främmande hund en gång. Då sa ägare: "Ja, han brukar göra så där med främmande människor." Men om det är så måste ju ägaren ha hundraprocentig koll på sin hund så att den inte skrämmer eller skadar någon.
Varm kram! <3
http://enplatsilivet.blogspot.se
Patricia
13 maj 2015 17:40
Usch, jag tycker inte något av det där är okej. Speciellt inte det med hunden, men jag tycker inte föräldrar ska tillåta sina ungar att springa hur de vill heller. Men det är min åsikt.
Tänk om man faktiskt kunde vara osynlig. Det hade varit toppen vissa stunder, Idag hade jag gärna varit det. Jag känner mig tokrisig:(
kram
http://patriciac.blogg.se
Znogge
13 maj 2015 18:30
Då var det säkert inte första gången som hunden gjorde så. Men desto större anledning att som matte eller husse ligga steget före...
Kram
http://znogge.wordpress.com
Musikanta
13 maj 2015 20:08
Det är ju farligt om ett barn springer helt utan att se sig för. Nästa gång är det inte du som är i vägen utan en bil...
Tråkigt med hundar som inte är väluppfostrade - och även människor. Hon kunde åtminstone bett om ursäkt.
Kram från Ingrid som önskar dig en skön och trevlig Kristi Himmelsfärdshelg.
http://Musikanta.blogspot.se
gun
14 maj 2015 08:59
Går kalla kårar på min rygg när jag läser om den stora hundens attack.... Och ägararens kommentar säger mycket!! Jag var i Oskarshamn med min väninna (det är ett tag sedan)och gick utanför ett par affärer. Det stod en bil med öppen baklucka och en stor hund där inne. Hunden far ut och går till anfall mot min väninna varken matte eller husse hade något att sätta mot hunden.... Efter det är jag vaksam som jag aldrig har varit när jag möter hundar.
Att släppa ett litet barn och tävla vem som kommer först på trottoaren..... Ja vad ska man säga?!?
Hoppas du får en lugnare promenader nu i helgen.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
Kraka
14 maj 2015 09:00
Unga människor verkar faktiskt ha något selektivt synfel. De ser helt enkelt inte folk över 50.
Kram
http://kraka.moah.se
Annika
14 maj 2015 17:05
Klok litet barn som gav det svaret. Men snälla nån vilket äventyr det blev på den promenaden. Du får sätta på dig en sån där orange väst nästa gång.
Kram på dig.
http://www.badtant.bloggo.nu
Gunnel
14 maj 2015 20:22
Jag har alltid undrat varför jag blir knuffad ibland när jag är ute och handlar. Det kanske är så att jag är osynlig för en del. Man får kanske ha en siren som går igång, eller du tror att hörseln är lika dålig. Ha det bra.
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com