Vi som människor är fantastiskt och snillrikt skapade och då tänker jag inte på utsidan, som även den är speciell, men insidan, det som finns inuti oss.

Vår kropp är speciell men också vår själ. Vi människor har känslor, tankar och minnen som ibland kan spela oss små spratt, utan att vi har så mycket att sätta emot. Vart jag vill komma? Nja, det vet jag inte riktigt men min hjärna och tankeverksamhet har abrubt förflyttats cirka 60 år tillbaka i tiden, bara genom att läsa en bok. Den fick mig att gråta eftersom minnena kom över mig igen.

Jag läste boken "Mina fotsteg i ditt hjärta", vilken underbar titel förresten, skriven av Bosse Lidén och han skrev bland annat om en pojke som vid 13-års ålder blev påkörd av en bil och avled.

Min  kompis, skolkamrat och bästis, Asta, blev påkörd av en bil och avled då hon var 15 år. Detta trauma som jag upplevde då, blev jag påmind om nu. Att mista någon närstående är alltid fruktansvärt, att rätt kunna bearbeta sorgen och försöka gå vidare. Jag har förlorat två nära väninnor och många andra som stått mig nära senare i livet också, men detta var så traumatiskt och ingen hade jag att prata med, ingen förstod, utan på den tiden var det inte vanligt att visa känslor, som jag upplevde det då. Kuratorer, vad var det? Jag fick kapsla in min sorg och förtvivlan, fast jag bara var ett barn.

Första dagen fick jag vara ifred men sedan så skulle jag in i arbetet på jordbruket så fort som möjligt, Möjligtvis tänkte mina föräldrar att jag där igenom skulle tänka på annat och bli "normal" igen. Men jag tror inte att jag blev samma person efter detta. Jag blev ännu mera inbunden och tystlåten, gick och funderade på olyckan och varför mannen som körde bilen inte blev satt i fängelse.

"Vad hjärtat är fullt av det talar munnen". Jag var bara tvungen att skriva av mig.

 

Comsi comsa

3 juni 2015 09:33

Det var fint skrivet "Det hjärtat är fullt av det talar munnen" Något att tänka på, och då ser jag att mitt hjärta är fullt av kärlek, redan som barn började folk att dö ifrån mig, sedan har det bara fortsatt och de sista åren så har jag på något underlig sätt känt mig så nära samtliga som gått bort, antingen i olyckor, cancer eller annat....

Kram fina Wiolettan ♥

http://egopyret.blogspot.com

 

Geddfish

3 juni 2015 10:10

Det är klart att hjärtat får tala ut ♥
Jag har ingen yngre som dött ifrån mig, utan det har hänt på senare år och visst blir man tagen. Jag har ju nästan varit i dödsskuggans dal med min yngsta dotter. Fruktansvärt. Men med förböner och läkarvetenskap och donation vände hon åter.
Sånt sätter sina spår, men jag känner bara kärlek.
Varm kram till dig, fina Wiolettan, som berättar ♥

http://gerd-geddfish.blogspot.com

 

znogge

3 juni 2015 11:16

En sådan händelse går aldrig obemärkt förbi utan är något som man bär med sig hela livet. Man lär sig liksom leva med sorgen och saknaden...

Kram

http://znogge.wordpress.com

 

Lena i Wales

3 juni 2015 12:33

Så vackert skrivit! Jag är glad att du vill delge oss dina känslor och jag blev riktigt rörd!
Ha det bra!

http://lenaiwales.wordpress.com

 

Patricia

3 juni 2015 18:38

Vilken hemsk upplevelse. Förstår att du tog det hårt. Att du dessutom inte direkt kunde prata ut om det ordentligt gör ju sitt. Man behöver få ventilera sig om man känner behov av det. Tur att du har kunnat komma vidare med ditt liv trots den tragiska händelsen♥

http://patriciac.blogg.se

 

oops

3 juni 2015 20:51

Att förlora en kompis eller en nära vän tragiskt är en svår sak. När jag var i c:a 20 års åldern så var det 3 vänner som avled av olika orsaker inom några år, och det var en svår tid. Många frågor hopade sig i huvudet, men egentligen ingen att prata med, förutom några vänner. Alla hade vi många frågor obesvarade och långa funderingar som inte gav något resultat.

 

Bosse Lidén

4 juni 2015 17:49

Som "pappa" till Sebastian Rosander, Lena Sanders och de andra fiktiva personerna i boken "Mina fotsteg i ditt hjärta" och som en känslosam och medkännande person berörde du mig mycket i detta inlägg. Jag lider med ditt unga jag och den hjälp du inte fick när du behövde den så väl. Kram Bosse

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu har jag ”fått” min nya dator, men jag kan inte använda den än. Den förra datorn ville inte som jag ville längre. Denna är en nyare version.   Allt måste börjas om från början så det kanske dröjer innan ni får något livstecken i...

  Nu har vi haft det mycket varmt i så många dagar och endast lite regn. I mitt tycke alldeles för varmt. Jag mår inte bra då det blir så här, eller mitt hjärta tycker inte om det. Börjar mer och mer förstå att det finns många äldre som inte klarar...

  Vi har ju genom våra resor i Sverige besökt nästan samtliga domkyrkor. På den här Värmlands resan fick vi tillfälle att se Karlstads domkyrka så nu har vi bara Luleås kvar.   Båda tycker vi om att besöka kyrkor. Ibland är de stängda och iblan...

  Vi har nu kommit tillbaka hem, ifrån vår tripp till Värmland, har varit hemma flera dagar och tagit igen oss. Det låter det. Måste vila efter det att vi varit på semester. Ja, jag säger då det.   Resan har gått bra, utan missöden och det är v...

    Vi var för ett tag sedan ute och åkte med bilen. Lite för att komma ut och mycket för att se hur jag klarade av detta med att sitta i bilen ett bra tag. Vi vill ju så gärna bila upp till mitt föräldrahem i Ångermanland i sommar.       ...