Så mycket det finns att vara tacksam över, i alla fall känner jag det så.

Vid födelsedagar brukar jag ofta tänka tillbaka och eftersom jag har levt i rätt så många år så har jag mycket  att tänka tillbaka på. Många år och många fina år. Mysingens "inträde" i mitt liv gör inte att jag glömmer det som har varit och det liv som jag hade förut, lika lite som han gör det. Han fyllde ju år häromdagen och då mindes vi tillbaka tillsammans, lite om hur det var förr och hur det är nu.

Min man har ju varit gift två gånger förut och har många erfarenheter i kappsäcken. Han kände kanske att det var dags att gå vidare eftersom han skilde sig. Skilde sig i all vänskaplighet, första gången efter nitton år. Jag har träffat hans första fru många gånger och de gifte sig så unga och då de tre barnen hade vuxit upp kände de att de själva hade lite växt ifrån varandra.

Jag har också varit gift en gång förut. Min förra man avled då jag var 63 år. Det har satt djupa spår, vilket är normalt efter cirka 35 år tillsammans. Men han hade två barn och den ene sonen fick jag vara som en mamma för, eftersom den lille killen bara var 4 år då jag kom in i bilden och min förra man hade ensam vårdnaden om den sonen.

Nu till saken.

Den sonen, har vuxit upp och fått en egen son som i fredags tog studenten, vilket jag fick vara med och fira. Han var så stilig i sin mörka kostym och studentmössa. Han kallar mig för farmor och ville så gärna att vi skulle vara med honom denna dag.

Mysingen och jag bilade till Uppsala där han har pluggat. Han är duktig och brukar få bra betyg och jag hoppas att det kommer att gå bra för honom i framtiden.

Nu ska vi strax iväg på gudstjänst i kyrkan. Vår huskör håller i sång och musik så mysingen måste iväg lite tidigt.