... för namnet på blomman, som jag frågade om i förra inlägget. Jag går förbi där nästan varje morgon och har undrat så, men nu behöver jag inte undra längre, nu vet jag.  Oxtunga.

Var en sådan människa och lev ett sådant liv,

att om varje man och kvinna var lik dig,

och varje liv likt ditt,

så vore jorden ett Guds paradis.

Några ord av Phillips Brooks.

I morgon är det dags, vi åker norröver, hem till Ångermanland. Tänk att jag säger fortfarande hem då jag pratar om den plats där jag föddes och tillbringade mina barn och ungdomsår. En jobbig period i mitt liv på många sätt, men den tiden har format mig till den jag är idag.

Vi 10 barn hade underbara föräldrar, så det kan jag inte klaga på, men så olikt vad dagens barn och ungdomar får uppleva, både för och nackdelar. I och med att min mamma var så mycket sjuk i sina nerver så blev det, för mig, en jobbig uppväxt. Vi hade ett litet jordbruk och det gjorde att vi som barn fick jobba, med dagens mått mätt, lite väl mycket och många gånger tungt. Jag har berättat om allt detta i min bok så många av er känner till det.

Men den tiden är nu förbi och vi ska "hem" och ha semester. Inte bara det. Jag har nämligen fått en liten stuga som min äldste bror har haft men som han nu tycker sig inte behöva. Det är våra föräldrars bagarstuga som är inredd till sommarstuga, med vatten, avlopp, el och det som behövs. Lite utrymme, men det räcker för oss två. Den är vinterbonad men vi kommer nog att vara där i olika perioder på sommaren enbart.

Vi återkommer efter några veckor till dess får någon annan sköta om det hela här.

Någon dator tar vi inte med oss men jag hoppas att ni inte glömmer bort mig. Det ser jag kanske om ni lämnar något litet avtryck här.  Som regnet har gjort på denna bild som jag tog vid en av våra morgonpromenader. Regnhjärta.

Ha det finfint med det väder som är bäst.