Min hjärna är tom, men jag kan visa några bilder.

Min  bror och jag vid Höga Kusten bron. Det är så vackert där. Här var vi lite trötta.

Bron som de har byggt i Sundsvall.

Det var rätt så häftigt att slippa åka igenom stan, kunna komma förbi och spara många kilometrar.

Här brukar vi ofta stanna på våra resor norröver.

Här sitter min 88-årige bror och lagar sin jacka. Tänkte att jag kunde hjälpa honom men han har varit änkling i en massa år och själv uppfostrat två fina pojkar så att laga en jacka är en baggis för honom.

Jag med tre av mina syskon. Från vänster 88 år, 67 år, 73 år och 67. Vi har blivt så gamla, om jag tänker tillbaka några år. Jag och mina kvarvarande syskon är nu 88, 86, 80, 77, 73, 71, 67, 67.

Vid en av våra morgonpromenader hemma i Trehörningsjö. Är det en björn, vid skogsbrynet?

Några dagar innan vi kom upp så hade några grannar sett en björn på andra sidan sjön, kanske 500 meter ifrån där vi bodde. Min bror som bor där har ofta sett björnspår.

Men nej, det var ingen björn utan min bror som satt och vilade sig.

Ett hjärta hittade jag också, nästan, ett som naturen har skapat, kan jag kanske säga.