Nu börjar det kännas bättre. Den häftiga värmen har bedarrat. Tror inte att det är rätt att uttrycka det så, men vädret har blivit lite svalare och det är lättare att andas. Idag har det till och med kommit regn. Skönt för alla blommor och växter.

I morse var jag en tur till vårdcentralen och så har jag klippt mig. Båda delarna är skönt att de är avklarade.

Vid sextiden i morse gick vi en runda för att få luft, tog vägen runt Lötsjön.

På långt håll såg jag ett ovanligt ekipage. En cyklist som efter sig hade en vagn, eller det såg ut som två vagnar ihopsatta och med tak på. "Släpet" var dubbelt så långt som cykeln. Synd att jag inte kunde ta någon bild, för det var allt en märklig syn.

Jag tittade på honom, försökte se vilken sida av gångbanan han skulle använda, så jag virrade väl till lite. Mannen stannade:

"Ni är alldeles för undfallna och kan inte säga ifrån, ni låter ungdomarna bestämma över er. Ni måste lära er att ta plats. Ni har levt så pass länge att ni har erfarenheter och vet hur det ska vara, men, ni låter de unga köra över er, ni backar istället för att säga hur det ska vara och lära dom hur livet ska levas, ni måste säga ifrån ordentligt så att de lär sig".

Så där, ungefär, höll mannen på, pratade nästan i ett, närmare en kvart. Han hade två schäfrar i vagnen. Kom ursprungligen ifrån det forna Jugoslavien. Längtade tillbaka dit, ville inget hellre än att flytta "hem" igen. Han var rädd för hur det skulle bli då de som är ungdomar nu växer upp och ska sköta samhället. De som inte vill ta till vara de äldres kunskap utan bara tycker: "här kommer jag, flytta på er". Många utan medkänsla och empati. Plus detta våld och de droger som finns.

Han verkade inte ha träffat på någon av alla de sympatiska och fina ungdomar som också finns. Eller så pratar han om dom en annan dag.

Undrar så hur hans liv har varit och är, men fick nästan inte någon möjlighet att fråga. Helt plötsligt sa han;

"Nu har jag pratat så mycket och länge så jag måste vara tyst hela dagen i morgon. Hej med er". Så åkte han iväg.

De djur som jag frågade om i förra inlägget, de som knappast syntes på bilden var två tranor. De hade två ungar också. Dagen efter att jag hade tagit bilden hade de bara en unge. Vi hittade en på vägen, död.

Dessa svanungar, vid gångbanan, nära gatan där det ofta är mycket trafik, lever farligt.

Katten var hur kelsjuk som helst. Det är så roligt att ibland få träffa på och hälsa på katter, på våra promenader.

Denna såg ut att lurpassa på något i buskaget.

I morse såg jag inget hjärta. Visar istället ett som jag upptäckte en annan dag. Gulligt på något sätt.