I går besiktigade vi vår gamla Citroen, årsmodell 2000, så den är 15 år. Visserligen har vi fått byta och reparera lite småsaker under åren, men, den har varit och är mycket snäll. Besiktningskvinnan kallade den en "pärla" och den gick igenom även denna gång. Det tackar vi för. Vi blir lika glada och uppspelta varje gång. Vissa saker slits ju med automatik, men det är ju bara så, lika med oss människor.

Mysingen är duktig på mycket och även på bilar så han kan fixa lite av varje, det är bra och billigt.

På tal om billigt.

Jag har en klocka, en fin klocka som jag fick av min mysing då vi var till Paris, 2008, så det är några år sedan.

I alla fall, den klockan hade jag på mig då vi hade släktträffen i Ångermanland och rätt som det var kände jag att något rörde sig på armen. Jag hade ju varit i rörelse mycket, tävlat i kubb, kastat pil, ja, lite av varje. Trodde först att det var en mygga, fluga eller något men såg till slut att det lilla skyddet för batteriet på undersidan av klockan hade försvunnit, så även batteriet. Klockan hade stannat för cirka 2 timmar sedan.

Jag och flera med mig började leta, inte så mycket efter batteriet för det skulle ju lätt kunna ersättas, men lilla skyddet, det var ju en annan femma. Ni kan se på bilden hur litet det är, ligger vid sidan om klockan.

Men hur vi än sökte så blev det borta. Jag hade ju rantat omkring rätt så mycket och visste inte var och när som jag hade tappat det.

Dagen efter kom min bror Roland upp till stugan och frågade:

"Är det detta som du tappade i går"?

I handen höll han skyddet. Kan ni begripa? För mig var det helt otroligt och osannolikt att det skulle komma tillbaka. Alla ytor som jag hade varit på.

Men min bror hade stått och torkat ett av borden efter grillfesten kvällen innan, tittat ner på marken och där såg han den lilla grejen. Jag hade ju inte ens suttit vid det bordet.

Där sparades det in många kronor.

Här under detta bord låg den. Lyckoträff. Någon vill att jag ska kunna använda klockan fortsättningsvis, eller använda mina pengar till något annat.

Dagen efter stannade min mysings klocka, sympati stannade. För nu hade varken han eller jag någon armbandsklocka som fungerade. Vanans makt är stor. Vet inte hur många gånger som jag tittade på armen för att kolla tiden, nej visst ja, ingen klocka.

Då vi kom hem till Sundbyberg fixade han båda klockorna, med nya batterier.

Nu strax städning och sedan ska vi vandra ner till centrum och handla.