Så där ja, nu är jag på alerten igen, någorlunda i alla fall.

Tiden och dagarna går så fort så jag hinner inte med riktigt. Jag får tänka efter då jag vaknar på morgonen, vad är det nu för dag idag och vad finns på agendan?

Som pensionär känns det bäst att ha bara ett åtagande per dag, men vissa dar går det inte att hålla det utan det blir fler än vad som kanske är bra, i alla fall för mig. Min mysing han verkar fortfarande vara ung, ja, i medelåldern, så han orkar mer än vad jag gör, men så har han också en frisk kropp.

Vi var bjudna på ett hejdundrande 80-års kalas i helgen, cirka 70 personer. Vi fick mat, kaffe, tårta och det bjöds på mycket sång och musik inkl. allsång och tal förstås. Det var både barn och  barnbarn som sjöng och spelade, både piano, trummor och gitarr. Mycket innehållsrikt och trevligt var det.

Det var uppdukat små runda bord och på varje bord fanns det en lapp vilka som skulle sitta där, till exempel, familjen, släkten, vänner, och olika andra grupper. Här går många omkring och söker sin plats.

Ibland inte så lätt att veta var de skulle sätta sig.

För oss var det lätt, släktbordet, där hörde vi hemma.

Här har en del hämtat sin mat och andra håller på att plocka åt sig. Det var så gott, det som bjöds.

Liten del av min tallrik, men det var ju servetten som jag skulle visa. Alla fina färgglada hjärtan, jag kände mig som hemma.

Familjens bord. Här sitter Ann-Britt 80-åringen och lyssnar på sina barn och barnbarn som sjunger och spelar.

Idag har vi regn, och åter regn. Gör inte så mycket för vår del för vi har tvättstugan så lite spring inomhus har det blivit. Tog på oss regnkläder då vi vandrade ner till affären så det gick bra.

Trevlig dag önskas er som tittar in hos mig.