Tittade på min almanacka i köket idag och såg att det redan var september.

Ja, jag har inte sovit i två dagar men ändå var det som ett uppvaknande. Redan höstmånaden, hur kan tiden rinna iväg så snabbt? Det var ju nyss maj och vi planerade för vår sommarledighet i nygamla stugan. Ingen sommar, vad jag minns, har gått så här snabbt. Nu är ju mitt minne inte så bra, men jag kan inte minnas det i alla fall.

Almanackan har många tänkvärda ord denna månad. Plus en så´n fin liten stuga, röd med vita knutar.

Därför bör den klokast skattas

som den gyllne regeln minns.

att värdera vad som finns

 och ej endast vad som fattas.

Jag tycker om min almanacka som hänger i köket. Varje år sedan i början på 80-talet har jag haft en sådan, ritad och skriven av Kerstin Svensson.

Det började med att jag fick den i julklapp vare år, av min väninna Louise. Jag såg fram emot att den skulle dimpa ner i brevlådan och det gjorde den utan uppehåll, en gång om året till år 2010 då kom det ingen. Min väninna sedan 20-årsåldern hade lämnat detta jordeliv. Hon avled i december det året. Saknar henne, hennes värme och glada skratt och humoristiska kommentarer. Louise var en så´n som aldrig sa något nedlåtande om andra människor, var alltid glad och spred värme och glädje omkring sig. Hon ville alltid se det positiva i allt. Jag skulle önska att jag kunde vara likadan.

Alamanackan, ja den beställer vi nu själva direkt övet nätet varje år. Den har nästan blivit ett måste.

Äntligen! Nu kan jag sitta en stund innan det blir dags för lunch.

Full rulle ifrån tidiga morgontimman.

Ut och vandra, slänga återvinningssopor, ner till SPF lokalen med material, hem till tvättstugan, äta frukost, ner till tvättstugan i omgångar och sedan till Willys för att handla lite dagligvaror. Under tiden har vi också haft besök av en rörmokare. Vår toalett har krånglat och vi hade anmält det till Förvaltaren, idag äntligen kom de.

I natt drömde jag något annorlunda. Jag drömde att en person sa till mig, av någon anledning som jag inte kommer ihåg, men meningen kommer jag ihåg.

"Ja, men du kan vara glad ändå, för du är vacker inombords istället".

Så, då jag vaknade imorse var jag direkt i tankarna en tonåring igen, hemma i Ångermanland och någon, ska inte nämna vem, sa till mig något nedsättande om mitt utseende, med andra ord att jag var ful.

Detta har jag haft inombords i över 60 år och inte ägnat det någon större tanke, men nu ploppade det upp.

Varför?  Ja, se det får jag inget svar på.

Självförtroende grundas mycket i barn och ungdomsåren, hur man då  blir bemött, uppmuntrad och bekräftad. Hemma var det inte någon som sa att man var duktig, eller det där gjorde du bra, nej det kommer jag inte ihåg. Jag ville väl som många andra vara vacker, duktig och älskad.

Ta väl hand om er och varandra.