Jag var med om en konstig upplevelse här i Sundbyberg då jag och min man gick runt och delade ut SPF:s medlemstidning.

Vi gick i ett villa område och hade delat ut bladet hos flera. Så hade vi en adress där det var en villa som låg lite långt ner på gatan och backen upp tillbaka var så brant så min man gick dit själv, som han brukar göra för att jag ska slippa bli så ansträngd i hjärtat på uppförslutet.

Han gick raskt iväg och jag kom i sakta mak efter och skulle vänta på honom i korsningen. Då jag närmar mig korsningen ser jag en man och en kvinna stå lite avvaktande och småprata samtidigt som de tittar åt mitt håll. Jag saktade in mina steg och tänkte att jag skulle ta det lugnt så skulle min man kanske hinna upp tillbaka innan jag behövde gå förbi ungdomarna.

Men nej, min man dröjde så jag stannade till vid gatan istället för att gå och passera paret. Då kommer de fram till mig, sneddar snabbt över gatan och killen säger:

"Står du här och njuter av den fina höstsolen"?

"Nej jag står inte och njuter av solen för jag tycker inte om att sola för jag är rödhårig och har tunn hud och då ska man inte vara så mycket i solen, för jag får röda små prickar något slags soleksem kanske, utan jag och min man är ute och delar ut tidningar och jag väntar på min man som kommer där nere".

Tittar neråt men ingen man.

"Ja han kommer snart det är en brant backe och han är stor och stark och kan springa snabbt". Jag pladdrade på och hann säga flera meningar till innan min man kom till min räddning. Förstår inte hur jag kunde prata så mycket om ingenting så länge, med främmande människor.

För så kändes det faktiskt. Jag får väl aldrig reda på om ungdomarna slog sig i slang med mig av hederliga avsikter eller inte, men jag kände mig obekväm i situationen. Jag brukar inte känna det så annars. Men det var ett tyst och lugnt villaområde och det syntes inte till någon människa eller bil någonstans. Och, varför skulle dessa ungdomar gå direkt över till mig för att prata om vädret? Ologiskt.

Det har ju hänt så mycket då äldre har blivit rånade och till och med nedslagna så det är inte lätt att veta. Jag är i alla fall glad och tacksam att allt gick bra och vi kunde gå vidare på vår promenad, tillsammans.

Här ser ni oss två i en hiss. Visst ser han stor och stark ut och kan försvara mig och eventuellt skrämma iväg ungdomar med fel avsikter?

Nu ska vi strax göra oss iordning för en tur till Stockholm. Händer inte så ofta men ibland så gör vi en liten tur till vår huvudstad.