Mysingen och jag åkte in till storsta´n för att köpa ett ytterplagg till mig och ordentliga gåskor till både mysingen och mig. Helst skulle det vara en kort kappa, jackor har jag.

Jag hittade en svart rak enkel kappa, med huva, diskret på  något sätt. Eller nu ljuger jag lite, det var mysingen som hittade den. Han gick till "Gubbaffären" och handlade batterier, lampor och så´nt och jag skulle under tiden söka efter en jacka eller helst en kappa till mig själv. Då han kommer tillbaka hade jag provat ett antal kappor och på alla var det något som jag inte gillade. Han gick runt en stund, kom fram med en kappa och sa:

 
"Prova den här, den är nätt och ungdomlig, den passar du säkert i".

Visst, han hade rätt, jag kunde inte finna något fel på den, en enkel kappa och det fanns till och med en innerficka.

Då vi skulle betala i kassan så var det en synnerligen sympatisk expedit, visserligen försökte hon sälja på mig, det ena och det andra, hon passade in på sin plats. Berömde mitt val av kappa och tyckte den var nätt.

Då vi skulle gå ut ur affären så gick ju det som vanligt. Jag vandrar åt ett håll och mysingen ett annat. Det fanns två utgångar ifrån affären och det var ju en för mycket för mig.

"Gå nu åt samma håll och håll reda på varandra", sa expediten och skrattade gott.

Vid skoaffären kom det nästan direkt fram en expedit till mysingen och frågade om hon kunde hjälpa till. Sedan föreslog hon likadana skor till oss då hon hörde att vi skulle ha dom på våra morgonpromenader bl.a De kostade många pengar, det gjorde dom, men, jag tror att vi gjorde rätt ändå för det var bra sulor nu då det börjar bli höst och vattentäta var de också. Varma och sköna, jag har redan provat mitt par runt Råsta och Lötsjön och fick inga skavsår eller något problem.

Sedan då vi kom tillbaka hem till Duvbo tunnelbanestation skulle mysingen kolla sitt åkmärke, det hade visat att det var för gammalt och måste bytas ut.

"Allt som ni gör där kan jag göra här, kom hit så ska jag hjälpa er", ropade mannen i spärren, tvärs över golvet.

Helt otroligt, aldrig varit med om något sådant förr. Spärrvakterna brukar sitta med sina mobiler eller datorer och ibland nästan se ut som om man kommer och stör. Men inte denne man, hur trevlig och tillmötesgående som helst.

Det var en helt igenom trevlig tur.

Som smöret på moset, eller hur jag ska uttrycka mig så hände detta då jag skulle äta min frukost i morse.

Hällde upp filmjölk på min tallrik, tog en knapp matsked psylliumfrön, eller loppfrön som de också kallas och hällde över. Gick och hämtade några plommon att äta och kommer tillbaka till bordet.

Titta, vad jag då får se. Det hade bildats ett hjärta på tallriken, av fröna.

Nu strax ska vi ut i solen, vandra och handla. Ha en finfin fredag.