Vi hade ett par vänner här på middag igår och hade det mycket trevligt och jag blir lika glad och tacksam då det hela är över. Är inte det dubbelbottnat? Joo, men jag är nog två personer i en. Jag har ju en stor knöl, ja inte min man, utan i mitt bakhuvud som läkaren säger skulle ha blivit en tvilling till mig.

Nja, det är matlagningen som jag har svårt för. Nu gjorde vi det enkelt för oss, kyckling och ris med wokade grönsaker. Det som var det bästa med den rätten var såsen. Jag hade i förrgår gått in på nätet och kollat efter en god sås till kyckling och hittade ett recept som var bra, för alla tyckte såsen var toppen. Till efterrätt hade vi gjort en blåbärspaj av blåbär som fanns hemma i Trehörningsjö, vaniljsås till. Till kaffet bjöd vi på en lingonkaka, lingonen var ifrån samma ställe. Den var god. Jag hade skurit bitarna lite olika, så de var absolut inte lika stora. Det påminner mig om en sann histora.

Bröderna Karl och Vilhelm är på kaffekalas och får dela på de två sista bitarna av tårtan. Dessvärre är bitarna inte lika stora.

"Ta först du", säger Karl generöst.

"Nä, ta du först", svarar Vilhelm lika tillmötesgående.

"Men om du skulle ta först", frågar Karl, "vilken bit skulle du då välja"?

"Den minsta", svarar Vilhelm pliktskyldigast.

"Ja, men då så", säger Karl, "då skulle den stora bli min".

Kvickt skyndar han sig att håva över den bästa och största biten till sitt fat.

"Så fick vi ju båda två den bit vi ville ha", säger han förnöjt.

I morse gick vi en liten kort runda för min mysing har ont i sitt ena knä, igen. Han undrar förskräckt om det är början till "gammeldommen", som vi säger hemmavid.

Livets gång, det är fakta. Här är ju allt på hjul, mysingen och jag vi går mest, än så länge.

Ett annat ålderstecken. Fast jag vet inte just det. Mysingen har opererat båda sina ögon för gråstarr, men jag har klarat mig än så länge och han är ändå yngre än vad jag är.

Höst även här, där vi gick, fast inte ålderns höst.

Trevlig helg vill jag passa på och önska er som tittar in till mig.