Alla inlägg under oktober 2015

Av wiolettan - 13 oktober 2015 08:15


Jag var med om en konstig upplevelse här i Sundbyberg då jag och min man gick runt och delade ut SPF:s medlemstidning.


Vi gick i ett villa område och hade delat ut bladet hos flera. Så hade vi en adress där det var en villa som låg lite långt ner på gatan och backen upp tillbaka var så brant så min man gick dit själv, som han brukar göra för att jag ska slippa bli så ansträngd i hjärtat på uppförslutet.


Han gick raskt iväg och jag kom i sakta mak efter och skulle vänta på honom i korsningen. Då jag närmar mig korsningen ser jag en man och en kvinna stå lite avvaktande och småprata samtidigt som de tittar åt mitt håll. Jag saktade in mina steg och tänkte att jag skulle ta det lugnt så skulle min man kanske hinna upp tillbaka innan jag behövde gå förbi ungdomarna.


Men nej, min man dröjde så jag stannade till vid gatan istället för att gå och passera paret. Då kommer de fram till mig, sneddar snabbt över gatan och killen säger:


"Står du här och njuter av den fina höstsolen"?


"Nej jag står inte och njuter av solen för jag tycker inte om att sola för jag är rödhårig och har tunn hud och då ska man inte vara så mycket i solen, för jag får röda små prickar något slags soleksem kanske, utan jag och min man är ute och delar ut tidningar och jag väntar på min man som kommer där nere".


Tittar neråt men ingen man.


"Ja han kommer snart det är en brant backe och han är stor och stark och kan springa snabbt". Jag pladdrade på och hann säga flera meningar till innan min man kom till min räddning. Förstår inte hur jag kunde prata så mycket om ingenting så länge, med främmande människor.


För så kändes det faktiskt. Jag får väl aldrig reda på om ungdomarna slog sig i slang med mig av hederliga avsikter eller inte, men jag kände mig obekväm i situationen. Jag brukar inte känna det så annars. Men det var ett tyst och lugnt villaområde och det syntes inte till någon människa eller bil någonstans. Och, varför skulle dessa ungdomar gå direkt över till mig för att prata om vädret? Ologiskt.


Det har ju hänt så mycket då äldre har blivit rånade och till och med nedslagna så det är inte lätt att veta. Jag är i alla fall glad och tacksam att allt gick bra och vi kunde gå vidare på vår promenad, tillsammans.


 

Här ser ni oss två i en hiss. Visst ser han stor och stark ut och kan försvara mig och eventuellt skrämma iväg ungdomar med fel avsikter?


Nu ska vi strax göra oss iordning för en tur till Stockholm. Händer inte så ofta men ibland så gör vi en liten tur till vår huvudstad.






Av wiolettan - 11 oktober 2015 11:11


En sann barnhistoria så här på söndagen.


Lärarinnan i skolan råkar skada sig i ett finger när hon vässar sin penna. Det börjar  blöda och medan hon sköter om såret passar hon på att fråga klassen om någon kan ett ordspråk som handlar om små sår.


Ville reser sig blixtsnabbt och säger:

"Arga katter får rivet skinn".


"Jaa", medger fröken, "det kan vara riktigt, men jag tänkte på ett ordspråk som handlar om sår".


"Som man sår får man skörda", säger Sune.


"Nej, det jag tänker på talar också om fattiga vänner".


"Då vet jag, fröken", ropar Anders. "Det är bättre att vara rik och frisk än sjuk och fattig".



Så rätt Anders tänkte, vem skulle inte vilja vara rik och frisk. Jag är ju varken rik, frisk, sjuk eller fattig. Kanske sjuk då, fast jag ser inte så´n ut, för att detta med fel på hjärtat, som vill stanna när som helst och förmaksflimmer, varken syns eller hörs i vanliga fall, bara då det "sätter igång". Så jag är tacksam.


Eftersom vi inte vill sitta i kyrkan och hosta och ha snuva så lyssnade jag på gudstjänsten på TV idag också och den handlade om tacksamhet. Att vi har så lätt att glömma detta med att vara tacksam, vi som har så mycket att vara glada och tacksamma för.


Det påminner mig om en annan barnhistora också sann.


En späd liten röst hörs ifrån barnkammaren:

"Mamma och pappa", behöver ni något, för nu ska jag be min aftonbön"?


Det kallar jag tro, en så´n barnslig tro som jag har.


 

Den här samlingen såg jag på en gräsmatta i Trehörningsjö då vi var där förra månaden. Jag funderar på om dom säljer dessa eller om det är som prydnad. De var inte utsatta vid någon affär.


Trevlig söndag önskar jag er mina bloggvänner och om det är andra som tittar in också.




Av wiolettan - 9 oktober 2015 10:15


I morse vid sextiden gick vi ut och upp till Tornparken för att eventuellt få se en skymt av norrsken. Jag älskar norrsken, det är ett så vackert och mäktigt naturfenomen och vi hörde på TV att fenomenet skulle vara synlig även i Stockholmstrakten denna natt. Igår kväll såg vi inte till något sken,  så då skulle vi försöka i morse.


 

Men, inget norrsken, det var bara vattentornet som lyste.


Vi var ju upp där den natten som det var månförmörkelse också men ingen måne, då var det för mulet.


 

Däremot skickade min yngste bror Roland en bild  av månförmörkelsen som han hade tagit.


 

På tal om natt. En natt då mysingen kom hem, klockan var nästan 24 såg han att det var några män vid Duvbogrillen. Då han kom närmare märkte han att de höll på med att spraya framsidan. Framsidan på den kiosken har varit ful och nerklottrad i flera år men nu höll några duktiga grabbar på att göra den fin. Det är knappt att de syns, killarna, men lite skymtar dom, där de jobbar, till höger av bilden.

 

  

Så här ser den ut nu i dagsljuset. Mycket snyggt gjort.


Idag lite ledigt. Jag ska försöka att få tag i min hjärtläkare om en besökstid och min mysing ska till Haga Norra för en urnsättning av en logebroder. Mysingen hade lovat att säga några ord vid graven.


Jag tror att jag måste ta en liten historia också som jag läste idag. Ny för mig.


Herbert skämdes i lördags. Han och hans fru Vivan hade bjudits på ett tjusigare party och där diskuterades bland annat musik.


Då en av gästerna började tal om Mozart sa Vivan kvittrande:

"Honom såg jag i måndags då han steg på 507:an vid Karlaplan".


Det blev dödstyst kring bordet och Herbert var jättesur.


Då de åkte taxi hem sa han inte ett ord och det var först sedan de stigit av hemma som han släppte loss:

"Fy, vad du skämmer ut hela släkten. göra bort sig på det där sättet. Det vet väl varenda människa att 507:an inte går förbi Karlaplan".




Av wiolettan - 8 oktober 2015 09:25


Det var vi gjorde igår. En resa till Östergötland med buss och många ifrån vår pensionärsförening SPF.


Den kallades vin -och matsafari. Det kanske var att ta i men vi hade en skön resa och fina reskamrater, trevligt i största allmänhet och så fick vi ju se lite mer av vårt vackra land. Vi har ju nyligen varit på en resa norröver och nu blev det en dagstur söderut. Vilken stor skillnad det är att åka igenom ort efter ort eller skog efter skog, skillnad på landskapet i stort men också mer i detalj. Mycket intressant. Sammanfattningsvis så är det kuperat i norr och planare i söder.


 

Men nu till resan. Först ett kaffestopp, det blev ett så kallat bussfika. Chauffören serverade oss kaffe och en mycket matig och god frukostmacka. Just då vi stannade till kom det några regndroppar men inte mycket så det var härligt att fika ute. Annars var det växlande molnighet och snålblåst. Solen tittade till oss ibland.



 

Därefter gjorde vi ett besök hos Westervin på Härna gård, Vreta kloster. Fick en vinprovning, sex olika slags viner, tre röda och tre vita, viner som gården producerar. Gården ligger cirka 7 km väster om Linköping.


 

Vinprovningen hölls i växthuset där vi fick se Sveriges första och största odling av vindruvor i växthus. Det kändes lite speciellt att sitta under en mängd vinklasar.


 

Ägare var en trevlig man som höll ett föredrag och beskrev sitt arbete med för och nackdelar. Han sa att han hade sysslat med detta i hela sitt liv och var nu över 75 år. Han såg inte ut för att vara så gammal. Oj, jag är nu nästan där själv, men så´nt tänker jag inte på, det får andra göra om de har lust.




 

Färden gick vidare till Brunneby Musteri där vi fick lunch. De hade en stor gårdsbutik med över 100 olika produkter i sitt eget sortiment och ett mycket stort utbud av lokalt producerade delikatesser.


 

Efter lunchen åkte vi till Norsholm och Britta och Lennarts Nära Kött. Det var en butik med manuell kött- och charkdisk, som påminde om forna tider. De sålde lokalt uppfött nöt-, lamm- och griskött. Vi köpte inget av det. Dom hade också en egen chark, med både KRAV-odlat och närodlat kött.


 

Vi fick prova på några olika korvsorter, lite speciellt och originellt upplagt.


 

Där fick vi också vårt eftermiddagskaffe, men en supergod äppelkaka med vaniljsås till.


 

Vi brukar försöka att titta på kyrkor också på våra små resor. Detta är Brunneby Gårdskyrka.


 

Färgglad kasse tog vi våra flaskor i. Vi köpte nämligen en glögg, alkoholfri och en körsbärssaft.


 

Detta var ju en lämplig prydnad på gården. Glada kor.


 

Den här trillan påminde mig om gamla tider. Pappa hade en liknande.


Överlag var det en trevlig och minnesvärd tripp. Både mysingen och jag tycker om, att i den mån vi kan och orkar, åka och se nya platser och uppleva nya saker.




Av wiolettan - 6 oktober 2015 08:30


Som ni som läser min blogg kanske vet, så älskar jag också barnhistorier, ja historier över huvudet taget. Men ungar, de är så underbara i sina kommentarer. Nu var det länge sedan jag delgav er några av mina guldkorn, men här kommer tre stycken på raken.


Lyssna på denna:

Den lilla flickan till sin mamma då de möter en nyklippt pudel:
"Nu är det väl sommar i alla fall, mamma, när vovven har tagit av sig ytterbyxorna"?


Eller denna:
Lilla Malin har just lärt sig bönen "Fader vår". När hon kommer till "vårt dagliga bröd giv oss i dag" utbrister hon:

"Mamma, kan jag inte få be om ett paket knäckebröd, så slipper jag tjata om bröd varenda dag"?


En tredje:

I skolan gissade man gåtor.

"Vem är det som har en kam men aldrig kammar sig"? frågade fröken.

"Det är jag", svarade lille Hans.



Idag blir det motion. Vi har tvättstugan, ska handla lite och jag ska ner till vårdcentralen och kolla PK värdet. Jag tror att det är en sak till som vi har bokat men kommer inte på det. Mysingen är fortfarande lite snuvig, men det går till bättring med stormsteg. Han hostar och snörvlar men ingen feber.



Av wiolettan - 5 oktober 2015 09:45


Tänkte på en sak i morse då vi tog vår obligatoriska  runda.


Finns det inga nyckelpigor längre? Jag har inte sett denna vackra insekt på flera år. Det kanske inte är så konstigt här i storsta´n, men jag såg inga uppe i norr heller. Insekt? Nja jag tror att den räknas som skalbagge.


Nyckelpigan förknippar jag med lycka, vet inte riktigt varför. Jag är ju uppvuxen på rena rama bonnlandet, med många husdjur och där fanns det gott om olika kryp och insekter. De kanske trivdes ibland våra kor, hästar, grisar och får. Vi barn fick tidigt lära oss att vara rädd om vår natur och allt däri. Vi fick lära oss att spindlar, myror, skalbaggar, ja alla småkryp, också hade en funktion här på jorden, de fanns till för något eller någon.


Nyckelpigan, den skulle man vara aktsam om för den spred lycka. Jag tyckte att det kändes lite speciellt att få se en nyckelpiga. Det tycker jag fortfarande. Den är ju vacker med sin röda rustning och sina prickar och liten är den.


Nu ny vecka och vi har inbokat en del, får se hur det går för min mysing har blivit förkyld. Det började med ont i halsen och snuva. Han skulle ha varit med och sjungit i Huskören i Centrumkyrkan i går men det blev inget av med det så vi fick lyssna på Gudstjänsten på TV i stället.  Ämnet var änglar och hur de vakar över oss och finns vid vår sida för att hjälpa. Prästen berättade om en händelse där hon starkt trodde på att en ängel hade ryckt in. Hennes man stod på taket och slängde ner stora sjok av plåt. Deras treårige son stod på farstubrun och tittade på och mannen ropade till sonen.


"Stå kvar där",  och så tog han i med all kraft och plåtskivan föll mot marken och samtidigt såg mannen i ögonvrån sin lille son stå under där skivan skulle landa. Men, han såg också att skivan måste ha ändrat riktning och nästan stannade till och sonen fick endast ett litet märke på pannan.


Glöm inte bort att änglarna finns,

att dom är här för att se hur du har det.

Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns.

Glöm inte bort att änglarna finns!


 

Denna bild tog jag på morgonpromenaden, nu i början av oktober. Inga vårlökar, denna årstid, men bra likt.


 

Denna växt blommar så snällt, hemma hos oss fortfarande, med en blomma då och då, som står några dagar.


Nu dags att inhandla lite frukt, grönsaker, mjölk och pappersnäsdukar, bl.a


Sköt om er mina bloggvänner.

Av wiolettan - 3 oktober 2015 08:56


Är tillbaka ifrån vår resa till mina barndomstrakter.


 

Det är verkligen skönt med den Ångermanländska luften, ren och klar, i alla fall i skogarna som jag kommer ifrån. Det har ju blivit lite mer höst där så det var dags att stänga av vatten och el för vintern. Vi beräknar inte att vara där vintertid, fast det skulle gå om vi så skulle önska.


 

På resan upp stannade vi till vid en vacker sjö och åt av våra medhavda smörgåsar. Det känns bra att sträcka ut benen och röra på sig efter några timmars körning.


 

Från inlandsisens arbete, några verkligen maffiga stenar.


 

Höga kusten bron har förkortat vår resa "hem" med några mil och det har även Sundsvallsbron gjort.


 

Här sitter min man och min äldsta bror och vilar efter att vi hade varit uppe i skogen och plockat blåbär. Det är branta backar upp till berget och min bror är i alla fall 88 ½ år. Strongt gjort av honom.


 

Lingon fanns precis vid husknuten.


  

Liksom detta fina rönnbärsträd.

 

Här har jag tagit en bild, rakt över sjön och försökt att zooma in vår lilla stuga. Lite syns det av ett plåttak.


 

Här syns stugan lite bättre, den i mitten. Till höger mitt föräldrahem, i mitten bagarstugan, som vi har som sommarställe och till vänster, stugan där min farmor bodde på äldre da´r.


 

En kvällsbild.


 

En morgonbild. Mysingen och jag försöker att ta våra morgonpromenader även då vi är  däruppe. Den här morgonen var det rejält med dimma och solen började att vakna. I verkligheten var det mycket vackert.


 

Min näst äldsta bror visar stolt upp sin nyinköpta bil. Han och hans fru hade vunnit på Postkodsmiljonären och då slog de till och skaffade en ny bil. Fast för säkerhetsskull tog han samma märke som han hade haft förut. Som 80-åring kanske det inte är så lätt att lära sig en ny modell.


 

Vackra blomster växte vid husknuten.


Presentation


Välkomna till min blogg. En 81 årig tjej som försöker se det bästa hos mina medmänniskor. Försöker också vara optimist, hur livet än gestaltar sig.

Har gift mig två gånger. Min förra man avled 2004. Gifte mig 2010 med min nya man.

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards