Jag blir så ledsen över en del personer som jag inte begriper mig på.

Vi har satt lykta och ljus vid min förra mans grav och har gjort det varje år sedan han avled.

Häromdagen var en väninna till mig på urnsättning vid kyrkogården och åke då till graven och såg att någon hade tagit det elektriska ljus som skulle brinna över jul och nyår. Vi brukar ibland sätta dit elljus, för att det är ju en lång väg att åka.

Hur är en sådan person funtad? Förstår inte. Det sårar mig djupt inne i hjärteroten.

Här en del av de blommor min förra man fick på sin 75-års dag, fem månader innan han avled.

Idag har vi tvättstugan, tar det pö om pö, inget jäkt, ingen stress.