Inte kom jag med till kyrkan igår. Förmaksflimret kom som ett brev på posten. På tal om brev på posten så har jag fått det första julkortet för i år, tidigt, men roligt.

Men, i alla fall, det gick bra för mysingen att sjunga i kyrkan utan att jag var med, det fanns så många andra som lyssnade. I morse kunde vi båda gå ut igen.

Det hade kommit lite pudersnö och 5 minus grader visade termometern.

En ensam sko hade någon ställt upp. Hur och varför lämnas en ensam sko vind för våg ute? Jag får en massa tankar och funderingar i huvudet.

En annan ensam sko, denna gång en damsko. Då blir jag riktigt orolig. På en motionsväg runt Lötsjön, ligger en sko, slängd. Varför? Har det hänt nå´t?  Det måste det ju, för ingen slänger väl av sig sin ena sko långt ifrån något hus eller någon bebyggelse. En fin finsko, i decemberkylan.

På Sturegatan har de redan gjort i ordning för att sälja julgranar. Jag tycker att det känns som om det skulle vara långt till jul, men tydligen inte, för här har de lagt en hel hoper med granar. God Jul, önskar de oss också. Bockarna var där som skydd, kanske, för att inte granarna skulle stjälas. På sidorna på bockarna satt det julkort, rätt så fiffigt. De kanske tänker som så. "Om vi önskar de som går förbi här och ser dessa granar, en God Jul både på plakat och på julkort så kanske de inte stjäl våra granar utan låter dom vara ifred".

Ni som undrar angående tandläkarbesöket. 775:- fattigare, men inga hål. Ett år till nästa gång om inget oförutsett inträffar. Bra va?

Önskar er som kommer in här och läser en fin ny dag och vecka.