Trevligt att ni har tittat in här hos mig fast jag inte har skrivit något på flera dagar. Förmaksflimret har besökt mig och jag känner mig fortfarande svag och matt i benen.
Vet ni hur det känns att ha fått ett ”andra liv”? Eller fått en chans att få fortsätta det liv man har. Jag är verkligen tacksam över det. Jag har ju berättat om hur mitt hjärta stannade för fyra år sedan, men att jag då var på hjärtintensiven, uppkopplad, så läkare kom rusande. Efter det fick jag en pacemaker inopererad.
Ja det är dit jag skulle komma, till denna lilla apparat som har ”startat om” mitt hjärta ett antal gånger. Senast nu häromdagen. Jag känner nämligen hur det stoppar upp och sedan hur det sätter igång att pulsera igen. Det är en märklig känsla och den får mig även att stanna upp och tänka till. Hur litet vi vet om våra dagar här på jorden och hur viktigt det är att vi försöker att göra det bästa av den tid som vi har fått oss tilldelat. Och, hur svårt det är att verkligen ta till vara livet, göra det bästa möjliga av de förutsättningar som vi har fått, för oss själva och för andra. För jag tror att vi lever inte bara för vår egen skull, utan också för att vara till hjälp och stöd för någon eller några som behöver det. Men, så lätt det är att bli självisk och bara se till sig själv.
Jag kom att tänka på ett vykort som jag fick. Ser ni vad det står?
Lämna dina problem till Gud,
Han är ändå vaken hela natten.
Nu ska jag försöka att baka lite kakor, det var länge sedan sist, men till jul tycker jag att det kan vara gott.
Piedra
18 december 2015 15:41
Jag är så tacksam över att de fick igång ditt hjärta igen och att du har din pacemaker! Du är en fin vän. Ja tänk så lite vi vet om hur livet ska te sig och när det ska ta slut. Det gäller verkligen att ta vara på all tid vi har. Därför förstår jag verkligen inte människor som min bror som beter sig illa. Vi är ju här för att ta hand om varandra.
Varm kram! <3
http://enplatsilivet.blogspot.se
Gunnel
18 december 2015 15:46
Jag förstår att du tänker annorlunda på livet nu. Min ena dotter hade leukemi när hon var liten, men blev botad. Det fick oss att omvärdera allt totalt. Finns ingen anledning att slösa tid på oväsentligheter. Kram
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.com
Anneli
18 december 2015 17:24
Det måste ju kännas väldigt obehagligt när det startar om så, men ändå en skön känsla att det kan göra det.
Det är nog tur att man inte vet hur det kommer att sluta, ja för den som är frisk vill säga.
En av mina vänner har cancer o hon vet att hon inte kommer att dö av åldern, utan att sjukdomen kommer att ta hennes liv en dag.
Var rädd om dig o ha en trevlig helg kramar ♥ ♥ ♥
http://mittnyaliv66.bloggplatsen.se
Ingrid
18 december 2015 17:45
Livet är skört och man får vara tacksam för varje dag man vaknar och känner att man mår ganska bra trots allt. Att vi har läkarna och forskare att tacka för att vi får fortsätta här på jordelivet trots att hjärta och andra organ inte riktigt orkar med får vi inte glömma.
Hoppas att det gick bra med kakbaket!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Tezz på Endeavour
19 december 2015 09:53
God morgon!
Ja jag tycker att jag fick en andra chans, verkligen, efter seglingsolyckan när jag lika gärna kunde ha dött.
Det har verkligen fått mig att tänka om, att omvärdera mycket i mitt liv, till det bättre på alla sätt och vis.
Jag lever här och nu, är lycklig och tar tillvara varje dag, varje stund och alla de små tingen i vardagen.
Läskigt det måste kännas med ditt hjärta! Men så skönt att det finns så bra hjälpmedel ändå.
Varm Kram
http://www.sailaway.bloggplatsen.se
Bling
19 december 2015 11:07
Du beskriver så tydligt, men så svårt att förstå vad du har fått gå igenom. Tekniken är ändå fantastisk, inte så konstigt att du kan ta tillvara livet på ett sätt man annars inte tänker på.
En fin bloggvän, som jag gillar att läsa hos.
Kram ♥
http://ting-bling.blogspot.se
gun
20 december 2015 08:53
Det är så sant det du skriver....
Jag är så glad att de fick igång ditt hjärta då och att du har en pacemaker och att jag fick lära känna dig här ute.
Vi vet inget om vår tid och vi ska ta vara på den.
Kram gun
http://anthilias.bloggplatsen.se
Geddfish
20 december 2015 13:24
God eftermiddag, kära fina Wiolettan!
Så härligt att du är med oss här, tänk så länge vi haft förmånen att känna varandra! Vi är ff ett gäng bloggisar sen Expressen, som fortsätter skriva.
Var rädd om dig och jag önskar en fridfull 4 Advent och Jul och Nyår!
Kram, Gerd ♥
http://gerd-geddfish.blogspot.com
Lena
20 december 2015 15:07
Så fint formulerat inlägg, för precis så är livet, oförutsägbart...
Såg du på Postkådslotteriet igår? när man frågar människor vad dom helst vill uppleva innan dom dör? det var resor & allt möjligt, men vad dom önskade på dödsbädden var något helt annat, att dom tagit mera hand om livet, inte jobbat så mycket att dom försakade familjen... ingen nämnde saker eller resor...
Igår när jag var i Romme & gick, så blev det ett fasligt liv lite längre bort, Polis, Ambulans & Brandbilar i mängder, sirener som aldrig tog slut... jag kollade datorn när jag kom hem, en man i 50 års åldern hade kört av vägen, voltat med bilen & avlidit... så lite man vet om livet, eller egentligen inget, inte ens nästa andetag...
Själv är jag en obotlig påminnare till alla jag känner, att just tänka på att leva livet! ta vara på det, inte bara jobba bort det...
Min vän som nu vid 55 år fick hjärtflimmer, fick en ordentlig tankeställare kan jag lova, från helt frisk till kaos, hon har omvärderade hela sitt liv... 6 barns mamma, den minsta 12 år & 5 barnbarn, hon känner fortfarande att hon lever som på lånad tid... fick byta jobb, men orkar bara jobba lite lite...
*Carpe Diem*
Varm Adventskram till dej *hjärta*
http://frallorna.bloggplatsen.se
TantGlad
21 december 2015 06:04
Förstår man får ett annat perspektiv (sunt) över livet , då man har varit med om ,det du har varit med om.
Vi ska vara glada och rädda om livet tycker jag.
Fint inlägg kära du. Jag skriver "kära" för jag tycker du är en sån gullig och mysig förståndig, mjuk och go människa.
Ha det så gott och hälsa din "Mysing" från mig.
Juliga varma kramar
http://tantglad.bloggo.nu