Endast tre dagar till julafton. Svårt att förstå då det igår var plus tolv grader ute och ingen snö. Jag tycker att det ska finnas snö på julen, det hör liksom till och jag måste då säga att det är inte så många jular som har varit snöfria, för min del.

Jag kommer så väl ihåg då jag och min dåvarande man bodde i Vaxmora i Sollentuna och det inte hade kommit någon snö dagen före julafton. Han ville också ha snö, så för att det skulle bli lite jullikt tog han bomull och klädde en julgran som vi hade på tomten. Den blev vit och fin och han gladde sig över att kunna visa sonen morgonen efter hur fint det var.

Då Peter vaknade och tittade ut ropade han:
”Mamma titta, det har kommit snö till jul i alla fall”.

”Ja visst, blev det fint det pappa har gjort”, svarade jag.

”Pappa, inte har väl han gjort så att det har snöat”?

Vi begrep ingenting förän vi steg upp och såg att det hade kommit rikligt med snö ovan ifrån, under natten.

I fredags kom det ett stort brev nerdimpande i brevlådan.

Har ni sett? Detta fick jag ifrån Diabetikerförbundet som brukar sända lite småsaker ibland som uppmuntran för att man ger lite till deras forskning. Jag har fått almanackor, sockor, pennor, kreditkortshållare, räknemaskin, badgrejor och en mängd andra saker.

Förstod inte först riktigt  meningen med denna konstiga vante, men efter en stund  begrep jag. Kanske för att kunna knappa på mobilen utan att frysa om händerna? Det är bara till att knäppa upp den lilla extra ”fickan” och trä över fingrarna, så blir det som till höger. Förstår ni hur jag menar?

Nu ska vi strax iväg, måste handla lite till jul.