...bara så ni vet, om ni inte vill läsa det.

Idag känner jag för att klaga och ömka mig lite. Jo, jag vet, jag har det bra och är tacksam för det, men skulle jag få avreagera mig en aning?

Fick förmaksflimmer igår som förstörde lite planering och känner mig som dagen efter idag, ingen ork. Men, det går över, i morgon är en annan dag.

Jo, klaga var det. Jag var till vårdcentralen strax före nyår för att ta Waranprovet. Eftersom det var bara en vardag före helgen så tänkte jag ta det säkra för det osäkra och avvakta svaret på plats. Det tar lite extra tid men det kan det vara värt ibland. Fick reda på att värdet låg på 3,5, det högsta som jag någonsin haft. Förstod att läkaren skulle ringa mig för att ge mig ny doseringsanvisning, för det ska dom göra. Ingen läkare ringde.

Dagen efter hade fortfarande ingen ringt och inget papper kom från doktorn. Så jag ringer upp och ni vet hur det kan vara, väntetider och tjafs. Sköterskan sa:

"Men så konstigt, doktorn har inte skrivit in några värden, du har varit här men det finns ingen notering om värden, det måste ha blivit något fel".

Ja det förstod jag också. Jag fick vänta i luren och hon gick ock sökte upp en läkaren som då sa något om att laboratoriet inte hade gjort någon notering. Det tror jag så mycket jag vill, men kanske var det så, jag hade ju fått ett värde från labbet på 3,5.

"3,5? Ja, då måste det bli andra doseringsanvisningar. Jag måste prata med läkaren igen. Får jag ringa upp dig senare"? 

Kontentan av det hela blev att jag fick nya förordningar och skulle gå och ta ett prov om en vecka. Nu har jag varit dit och väntade på svaret och då var värdet 2,4, mycket bra. Få se om någon läkare ringer mig idag och talar om hur jag nu ska förhålla mig till tablettintaget? I morgon är det röd dag och då kommer det ingen post.

Som sagt, en ny dag i morgon, nya möjligheter. Jag brukar trösta mig med mina "Optimistkort", ibland.

Ha det så bra mina bloggvänner.