I morse var det kallt, minus 16 grader. Jag tyckte att det kändes skönt, uppfriskande och härligt. Men, vi tog en mycket kort promenad ändå, på 40 minuter cirka, det räckte.

Fördelen med kylan är ju också att det inte är halt då. Halka är ju så besvärligt att råka ut för. Nu då jag börjar bli lite till åren så är det ju lätt att bryta sig också. Hörde i förrgår om en  bekant som hade brutit sin handled, inte roligt att råka ut för något sådant.

Efter morgonpromenaden så åt vi frukost och sedan en runda till för att inhandla mat till helgen. Då hade det ljusnat och nu har solen kommit fram. Med andra ord. En underbar, härlig och vacker vinterdag.

Är inte detta höjden av lathet och slarv? Denna gran, delvis i en soppåse ligger slängd utanför vårt hyreshus. Hur tänker vederbörande? Inte alls, skulle jag tro. Någon annan får plocka upp och ägaren bryr sig inte. Att köpa granen och ta hem den går bra, men sen kopplas tankeförmågan  bort. Ingen vet att det är min, eller vad då? Den har legat där sedan sista december. Det enda roliga är ju soppåsen som någon har försökt att stoppa granen i, men endast toppen rymdes.

Kommunen, eller fastighetsägare har satt upp granar prydda med vackra ljus lite varstans här i Sundbyberg. Det tycker jag är trevligt och hoppas att de får vara kvar, så länge mörkret råder då vi går ut på morgonkvisten.

Detta var ett urval av de som finns.

Trevlig dag önskar jag alla mina trogna bloggvänner. Går ni ut i kylan, ta på er varmt.